Loss of heterozygosity (LOH)
Loss of heterozygosity, eller förlust av heterozygoti, innebär att en cell tappar den ena av sina två kopior av ett visst genområde och därmed bara har en variant kvar där den tidigare hade två olika.
Människan ärver normalt två uppsättningar av varje kromosom, en från modern och en från fadern. På många positioner i arvsmassan skiljer sig dessa två kopior åt, vilket kallas att man är heterozygot för den positionen. Vid loss of heterozygosity försvinner skillnaden i en cell, antingen genom att den ena kopian faktiskt går förlorad eller genom att den ersätts av en dubblett av den andra. Resultatet blir att cellen blir homozygot på ett område där den tidigare bar två olika varianter.
Fenomenet uppstår oftast genom fel under celldelning. Det kan handla om att en bit av en kromosom raderas, att hela kromosomen förloras, eller att kromosomer kopieras snett så att den kvarvarande kopian dupliceras. LOH är därför inte något man ärver från sina föräldrar, utan något som händer i kroppens celler under livets gång.
LOH är särskilt viktigt inom cancergenetik. Många så kallade tumörsuppressorgener behöver bara en fungerande kopia för att skydda cellen. Ett klassiskt exempel är genen RB1, som är kopplad till ögoncancern retinoblastom. Tänk dig en person som ärvt en skadad RB1-kopia från en förälder men en frisk kopia från den andra. Den friska kopian räcker länge för att hålla cellerna i schack. Om en näthinnecell sedan drabbas av LOH och tappar just den friska kopian, står cellen helt utan skydd och kan börja dela sig okontrollerat. Detta illustrerar den så kallade tvåträffsmodellen, där två separata händelser krävs innan sjukdomen bryter ut.
För släktforskare och vanliga DNA-tester har LOH liten direkt betydelse, eftersom dessa tester analyserar DNA från friska celler, oftast saliv, och beskriver den arvsmassa man föddes med. LOH är däremot högintressant inom medicinsk diagnostik. Genom att jämföra DNA från en tumör med DNA från normal vävnad kan läkare upptäcka områden med förlorad heterozygoti och dra slutsatser om hur en tumör utvecklats och vilka behandlingar som kan fungera. Begreppet är alltså främst ett verktyg inom cancerforskning och precisionsmedicin snarare än inom traditionell släktforskning.