Förkortningar i kyrkböcker: så tolkar du de gamla noteringarna

När du börjar läsa gamla kyrkböcker möts du snabbt av ett virrvarr av punkter, förkortade ord och latinska uttryck. Prästerna hade ont om plats och skrev fort, ofta i smala kolumner, vilket gjorde att de förkortade nästan allt. För den som är ny i släktforskningen kan en enkel notering som "oä." eller "d.y." verka helt obegriplig. När du väl lärt dig de återkommande mönstren öppnar sig dock kyrkböckerna och berättar mycket mer än bara namn och datum.

De kyrkliga längderna fördes från 1600-talet och framåt, men blev obligatoriska i hela landet genom kyrkolagen 1686. De vanligaste längderna är födelse- och dopböcker, vigselböcker, död- och begravningsböcker samt de unika svenska husförhörslängderna. Varje längdtyp har sina egna typiska förkortningar, men många går igen i alla.

Förkortningar om släktskap och familj

När prästen beskrev föräldrar, faddrar och familjemedlemmar användes ofta korta beteckningar. "H." eller "hu." står för hustru, medan "änk." betyder änka och "änkl." änkling. Barn kunde markeras med "s." för son och "d." för dotter, och "st.s." eller "st.d." för styvson respektive styvdotter. När någon kallades "d.ä." betydde det den äldre och "d.y." den yngre, ofta för att skilja två personer med samma namn åt i samma by.

En särskilt vanlig förkortning är "oä." som betyder oäkta, det vill säga ett barn fött utanför äktenskapet. Ibland skrevs istället "u.ä." för utomäktenskaplig. Motsatsen, ett barn fött inom äktenskapet, markerades sällan eftersom det var det normala. För faddrar och vittnen vid dop kunde prästen skriva "test." av latinets testes, som betyder vittnen.

Yrken, titlar och samhällsställning

Kyrkböckerna avslöjar mycket om människors ställning i samhället, men yrkesbeteckningarna är ofta förkortade. "bd." eller "bde" står för bonde, "torp." för torpare och "backst." för backstugusittare. En "dr." var en dräng och en "pig." en piga, medan "inh." betydde inhyses, alltså en person som bodde inneboende utan egen gård. Hantverkare kunde markeras med "mäst." för mästare eller "ges." för gesäll.

Bland de finare titlarna hittar du "hr." för herr och "fru" eller "frk." för fröken. Soldater dyker ofta upp som "sold." och en avskedad militär kunde betecknas "afsk.". Prästen själv kunde signera med "past." för pastor eller "komm." för komminister. Att förstå dessa titlar hjälper dig att placera dina anor i rätt social miljö.

Latinska uttryck och religiösa beteckningar

Eftersom latin länge var kyrkans språk smög sig många latinska förkortningar in i längderna. "nat." kommer av natus och betyder född, medan "bapt." av baptizatus betyder döpt. "copul." eller "cop." av copulati betyder vigda, och "sepult." av sepultus betyder begravd. Du kan också stöta på "mort." för död, av mortuus.

Datumangivelser skrevs ibland med latinska helgdagar eller med romerska sifferformer. Förkortningen "d:o" eller "dito" betyder detsamma som ovanstående, och används flitigt när flera personer döptes samma dag eller bodde på samma gård. Ser du "ibm" eller "ibidem" betyder det på samma ställe, ofta som hänvisning till samma by eller gård som raden ovanför.

Förkortningar i husförhörslängderna

Husförhörslängderna är en guldgruva men också särskilt fulla av noteringar. Här bedömde prästen församlingsbornas läs- och kristendomskunskaper, och olika tecken och bokstäver markerade hur väl de kunde sin katekes. Förkortningen "inflytt." eller "inkom" visar att någon flyttat in, medan "utflytt." markerar utflyttning, ofta med hänvisning till en annan församling.

Du hittar också beteckningar för nattvardsgång, exempelvis "comm." av communicantes, som anger när personen senast deltagit i nattvarden. Sjukdom eller funktionsnedsättning kunde noteras med ord som "sjuk.", "blind" eller "sinnessv." för sinnessvag. Ett litet kors framför eller efter ett namn betyder vanligtvis att personen avlidit, och ett streck över en rad kan visa att någon flyttat eller strukits ur längden.

Vanliga allmänna förkortningar

Utöver de tematiska förkortningarna finns en uppsättning vardagliga kortformer som återkommer överallt. "f." betyder född eller före, beroende på sammanhang, och "d." kan stå för både dotter, död och den. Just denna mångtydighet gör att du alltid måste läsa förkortningen i sitt sammanhang. "g.m." betyder gift med, "omg." betyder omgift och "begr." betyder begravd.

När det gäller platser ser du ofta "sn" för socken, "fs" eller "förs." för församling och "by" eller "g:d" för gård. Förkortningen "n:o" eller "No" betyder nummer och syftar ofta på gårdsnummer eller mantalsnummer. Tidsangivelser kan kortas till "åh." för år och "v." för vecka.

Tips för att tolka det du läser

Det bästa rådet är att aldrig gissa vilt utan att läsa hela sidan. Prästerna var ofta konsekventa inom sin egen bok, så om du ser samma förkortning flera gånger kan du ofta lista ut betydelsen genom jämförelse. Titta särskilt på kolumnrubrikerna, eftersom de förklarar vad varje förkortning i kolumnen betyder. Många längder inleds dessutom med en förklaringssida.

Kom också ihåg att stavning och förkortningar varierade både mellan tidsperioder och mellan enskilda präster. Det som betyder en sak i en församling kan ha en annan innebörd i grannförsamlingen. Använd gärna de förkortningslistor och ordförklaringar som finns hos Riksarkivet och i forskarhandledningar. Med lite vana kommer du snart att läsa de gamla noteringarna nästan lika flytande som prästen en gång skrev dem, och då blir kyrkböckerna en levande berättelse om dina förfäders liv.