Hur bläckfiskarna överlevde jordens värsta massutdöende och erövrade haven

Tioarmade bläckfiskar hör till havets mest gåtfulla och intelligenta varelser. Med sina formbara kroppar, sin förmåga att byta färg och sina avancerade nervsystem har de länge fascinerat forskare. Men deras evolutionära ursprung har varit höljt i dunkel, mycket på grund av att mjuka kroppar sällan lämnar några fossil efter sig. Nu har ett internationellt forskarlag lyckats reda ut en del av mysteriet genom att kombinera nykartlagda arvsmassor med omfattande globala dataset.

Resultaten pekar på att gruppen uppstod djupt nere i havet för mer än 100 miljoner år sedan. Genom att jämföra hela genom från flera arter kunde forskarna rekonstruera när och var de olika linjerna skildes åt. Bilden som framträder är att de tidiga bläckfiskarna höll till i mörka, syrerika djuphavsmiljöer, långt från de dramatiska förändringar som drabbade ytvattnen.

Det var sannolikt just denna tillvaro på djupet som räddade dem. När jorden drabbades av massutdöenden, händelser som utplånade en stor del av allt liv, fungerade djuphavet som en tillflyktsort. Medan grundare vatten påverkades hårt av syrebrist, temperaturförändringar och andra omvälvningar kunde bläckfiskarna överleva i mer stabila förhållanden längre ner. Strategin att dra sig undan blev avgörande för deras fortlevnad.

Men genomanalyserna visar också något oväntat. Under miljontals år tycks gruppens evolution ha stått nästan stilla. Få nya linjer bildades och förändringarna gick mycket långsamt. Det var som om bläckfiskarna höll sig i bakgrunden, väl anpassade men utan att expandera nämnvärt.

Först efter ett av de stora utdöendena tog utvecklingen verklig fart. När många konkurrenter och rovdjur försvunnit öppnades plötsligt nya nischer i haven. Då skedde en snabb uppblomstring där bläckfiskarna spred sig och delade upp sig i ett stort antal nya former. De lämnade djuphavet och koloniserade grundare vatten, där de utvecklade den mångfald av arter och levnadssätt som vi ser i dagens hav.

Forskarna betonar att studien illustrerar hur stora katastrofer i jordens historia inte bara förstör utan också kan bana väg för nya framgångssagor. Genom att studera arvsmassan kan man läsa av spår av händelser som inträffade för tiotals miljoner år sedan, även hos djur som knappt lämnat några fossil efter sig.

Metoden visar styrkan i att kombinera modern DNA-teknik med bredare biologiska och geologiska data. På så sätt kan forskare pussla ihop evolutionära förlopp som tidigare varit omöjliga att kartlägga. För bläckfiskarnas del innebär det att en lång och dramatisk historia, präglad av överlevnad i det fördolda och plötslig expansion, äntligen börjar bli synlig.