Ny studie ifrågasätter klassisk syn på hur evolutionen fungerar

Under flera decennier har en av de mest accepterade tankarna inom evolutionsforskningen varit den så kallade neutrala teorin. Enligt den är de allra flesta genetiska förändringar som blir permanenta i en art varken till nytta eller skada, utan helt enkelt neutrala. Slumpen, snarare än det naturliga urvalet, antas då driva på en stor del av den molekylära evolutionen.

En ny studie från University of Michigan pekar nu i en annan riktning. Forskarna fann att gynnsamma mutationer, alltså sådana som faktiskt ger organismen en fördel, är långt vanligare än vad forskarvärlden länge utgått från. Det innebär att urvalet kan spela en större roll än vad den neutrala teorin förutsätter.

Samtidigt dök det upp en gåta. Trots att fördelaktiga mutationer verkar vara vanliga, sprider de sig sällan genom hela populationen så att alla individer till slut bär på dem. Om en mutation verkligen är till nytta borde den, enligt klassisk logik, gynnas av urvalet och gradvis öka tills den blir den dominerande varianten. Men så sker uppenbarligen inte i den utsträckning man kunde vänta sig.

Forskarnas förklaring är att naturen ständigt ändrar spelreglerna. En mutation som är fördelaktig i en viss miljö eller vid en viss tidpunkt behöver inte vara det när omständigheterna förändras. Det som ger en fördel idag kan vara neutralt eller rentav till nackdel imorgon. När villkoren skiftar hinner mutationen aldrig sprida sig fullt ut innan riktningen på urvalet ändras.

Denna föränderlighet skulle kunna förklara varför så många gynnsamma genetiska varianter existerar samtidigt utan att någon av dem tar över helt. Istället för en stadig marsch mot allt bättre anpassning beskrivs evolutionen här mer som ett rörligt mål, där fördelar uppstår och försvinner i takt med att miljön förändras.

Resultaten är intressanta eftersom de berör grundläggande frågor om hur livet utvecklas. Den neutrala teorin har använts som en slags referenspunkt i mängder av studier, bland annat när forskare försöker datera hur länge sedan olika arter skildes åt eller uppskatta hur snabbt genetiska förändringar sker. Om en större andel av förändringarna i själva verket formas av urval kan det påverka hur sådana beräkningar bör tolkas.

För släktforskare och alla som intresserar sig för DNA är detta en påminnelse om att vår förståelse av genetik fortfarande utvecklas. De metoder som används för att tolka genetiska data bygger på modeller av hur mutationer uppstår och sprids, och när dessa modeller justeras kan även slutsatserna behöva ses över.

Studien innebär inte att tidigare forskning kastas över bord, utan snarare att bilden blir mer nyanserad. Evolutionen tycks vara en mer dynamisk process än vad enkla modeller antyder, där samspelet mellan slump, urval och en föränderlig miljö avgör vilka genetiska förändringar som till slut blir bestående.