Urgammal genmutation som skyddar mot hiv har kartlagts

Den genvariant som kallas CCR5 delta 32 har länge fascinerat forskare. Personer som bär på två kopior av varianten är i praktiken motståndskraftiga mot hiv, eftersom viruset normalt använder just receptorn CCR5 för att ta sig in i människans immunceller. När receptorn saknas eller är defekt får viruset svårare att etablera en infektion.

Genom att analysera arvsmassa från ett stort antal individer, både nu levande och förhistoriska, har forskare kunnat tidsbestämma och geografiskt placera mutationens ursprung. Resultaten pekar på att varianten uppstod hos en enda individ som levde för ungefär 7 000 år sedan, någonstans i området kring Svarta havet. Därifrån spreds den vidare i de befolkningar som senare bidrog till dagens europeiska arvsmassa.

Forskarna kunde följa hur andelen bärare ökade över tid. Det tyder på att mutationen gav någon form av överlevnadsfördel under de tusentals år som följde. En trolig förklaring är att den dämpade kroppens immunreaktion på ett sätt som var gynnsamt under en period då människor levde allt tätare i tidiga jordbrukssamhällen och utsattes för nya smittor. Ett mindre överaktivt immunförsvar kan i vissa lägen vara en fördel, eftersom kraftiga inflammationer i sig kan vara skadliga.

Det intressanta är att hiv inte hade någon roll alls i den ursprungliga historien. Viruset kom in i den mänskliga befolkningen först under 1900-talet. Skyddet mot hiv är alltså en ren slump, en biologisk bonus av en förändring som från början selekterades fram av helt andra skäl. Att en uråldrig anpassning till forntida sjukdomar i dag kan hjälpa läkare att bekämpa ett modernt virus är ett tydligt exempel på hur evolutionens spår lever kvar i vår arvsmassa.

Varianten är fortfarande relativt vanlig i delar av Europa, där en betydande andel av befolkningen bär på minst en kopia. Den är däremot ovanlig i andra delar av världen. Den här ojämna fördelningen har sina rötter i just det ursprung och den spridningshistoria som studien nu ringat in.

Kunskapen har redan praktisk betydelse. Flera behandlingsstrategier mot hiv bygger på att blockera samma receptor som mutationen påverkar. Genom att förstå exakt hur den naturliga varianten fungerar, och hur den en gång uppstod, får forskare bättre verktyg att utveckla läkemedel och i förlängningen mer riktade behandlingar.

Studien visar också hur värdefull forntida DNA-forskning har blivit. Genom att jämföra arvsmassa från människor som levde under olika epoker kan forskare kartlägga hur enskilda mutationer uppstått, spridits och i vissa fall format vår motståndskraft mot sjukdomar. Det öppnar för en djupare förståelse av varför vi bär på just de gener vi gör i dag.