Aminosyrasekvens

Proteiner är cellens arbetshästar och består av långa kedjor av byggstenar som kallas aminosyror. Det finns 20 olika aminosyror som kan kombineras i nästan oändligt många mönster. Det är just ordningsföljden, alltså aminosyrasekvensen, som ger varje protein dess unika egenskaper. En liten ändring i sekvensen kan påverka allt från ett enzymets aktivitet till strukturen i vårt hår eller hud.

Sekvensen styrs av DNA. I en gen ligger kvävebaserna A, T, C och G i en bestämd ordning. När en gen ska användas läses den av och skrivs om till mRNA, som sedan översätts till protein. Översättningen följer den så kallade genetiska koden, där tre baser i rad bildar ett kodon. Varje kodon motsvarar en specifik aminosyra. Kodonet GGC ger till exempel aminosyran glycin, medan ATG fungerar som startsignal och kodar för metionin.

Ett konkret exempel är sjukdomen sicklecellanemi. Den orsakas av en enda förändring i genen för hemoglobin, proteinet som transporterar syre i blodet. På en bestämd plats byts aminosyran glutaminsyra ut mot valin. Trots att det bara handlar om en enda aminosyra av flera hundra, förändras proteinets form så mycket att de röda blodkropparna blir skärformade och fastnar i blodkärlen. Detta visar hur betydelsefull den exakta sekvensen är.

För släktforskning och DNA-test är aminosyrasekvensen sällan det man tittar på direkt. Där analyseras istället själva DNA-sekvensen, ofta varianter som kallas SNP:ar. Men kopplingen är viktig att förstå: en del DNA-varianter ändrar aminosyrasekvensen i ett protein, medan andra inte gör det alls. När ett DNA-test rapporterar att du bär på en viss genvariant kan det alltså i förlängningen handla om huruvida ett protein bygger om sig eller fortsätter fungera som vanligt.

Att jämföra aminosyrasekvenser mellan olika arter används också inom forskningen för att se hur nära släkt organismer är. Ju mer lika sekvenserna är, desto närmare ligger arterna evolutionärt, vilket är ett kraftfullt verktyg inom den biologiska släktforskningen i stort.