Endogen population (endogami)
En endogen population är en grupp där människor under lång tid gift sig och fått barn nästan uteslutande inom den egna gruppen. Detta kallas endogami och får tydliga effekter på DNA-resultat.
Begreppet endogami beskriver ett mönster där en avgränsad folkgrupp under många generationer har hållit sig genetiskt åtskild från omgivningen. Äktenskap har ingåtts inom gruppen, ofta av geografiska, religiösa, språkliga eller kulturella skäl. Resultatet blir att alla i populationen i praktiken är släkt med varandra på flera olika sätt samtidigt.
Det är viktigt att skilja endogami från inavel. Inavel handlar om att nära släktingar, till exempel kusiner, får barn med varandra inom få generationer. Endogami innebär i stället att hela gruppen delar en gemensam genpool sedan mycket lång tid tillbaka, även om de enskilda föräldrarna inte är nära släkt. Två personer från en endogen population kan därför dela DNA via dussintals avlägsna kopplingar.
För släktforskaren skapar detta en särskild utmaning vid autosomala DNA-test. När du matchar med någon från en endogen grupp visar testet ofta en större mängd delat DNA än vad det verkliga släktskapet motiverar. Algoritmerna kan då föreslå att ni är betydligt närmare släkt än ni faktiskt är. En matchning som ser ut som en tremänning kan i verkligheten vara en mycket mer avlägsen koppling, eftersom det delade DNA:t kommer från många små bitar via olika anlinjer.
Ett konkret exempel är ashkenazisk-judiska befolkningar, som ofta nämns som ett tydligt fall av endogami. Många med detta ursprung får hundratals eller tusentals DNA-matchningar, där nästan alla delar små segment. Liknande mönster ses hos exempelvis isländska befolkningar, vissa finländska bygder, romer och olika isolerade öbefolkningar.
För att tolka resultaten rätt bör man vara försiktig med automatiska släktskapsuppskattningar. Titta hellre på storleken på det längsta delade segmentet än på den totala mängden delat DNA, eftersom ett enda långt segment oftare speglar en verklig och relativt nära släktrelation. Dokumenterad släktforskning med kyrkböcker och andra källor blir extra värdefull som komplement, så att man kan bekräfta hur kopplingarna faktiskt ser ut snarare än att förlita sig enbart på siffrorna i DNA-verktyget.