Fluorescent in situ-hybridisering (FISH)
Fluorescent in situ-hybridisering, förkortat FISH, är en laboratorieteknik som använder fluorescerande DNA-sonder för att synliggöra specifika gener eller kromosomavsnitt direkt i celler under mikroskop.
FISH bygger på principen att enkelsträngat DNA binder till en komplementär DNA-sekvens. I tekniken framställs en så kallad sond, en kort bit DNA som märkts med ett fluorescerande färgämne och som är utformad för att passa exakt mot ett bestämt avsnitt i arvsmassan. När sonden tillförs ett preparat av celler söker den upp och fäster vid sin målsekvens på kromosomen. Under ett fluorescensmikroskop lyser sonden då upp som en färgad prick, vilket gör det möjligt att se var och hur många gånger ett visst DNA-avsnitt finns i cellen.
Namnet beskriver metoden väl. "In situ" betyder "på plats", vilket syftar på att undersökningen sker direkt i cellen utan att DNA:t först behöver renas fram. "Hybridisering" syftar på själva sammankopplingen mellan sonden och mål-DNA:t, och "fluorescent" på det ljus som färgämnet sänder ut.
FISH används framför allt inom medicinsk genetik och cancerdiagnostik. Ett konkret exempel är diagnos av Downs syndrom, där en sond riktad mot kromosom 21 kan visa om det finns tre kopior i stället för de normala två. Ett annat välkänt exempel är vissa former av bröstcancer, där man med FISH kan räkna antalet kopior av genen HER2 i tumörceller. Resultatet styr sedan vilken behandling som passar bäst för patienten.
Fördelen med FISH är att tekniken kan upptäcka förändringar som är för små för att synas vid vanlig kromosomanalys, samtidigt som man ser var i cellen förändringen sitter. Metoden kan användas på celler som delar sig men också på vilande celler, vilket gör den flexibel.
För släktforskaren är FISH sällan ett verktyg man stöter på i praktiken, eftersom kommersiella DNA-test för släktskap bygger på helt andra metoder som sekvensering och chipanalys. Däremot är FISH ett bra exempel på hur genetisk teknik kan göra det osynliga synligt, och den hjälper till att förklara hur forskare studerar kromosomernas struktur och avvikelser. Att förstå skillnaden mellan olika genetiska metoder ger en bättre helhetsbild av vad ett DNA-test faktiskt kan och inte kan visa.