Genetisk avstånd

Inom släktforskning dyker begreppet genetiskt avstånd oftast upp när man jämför resultat från Y-DNA-tester eller mtDNA-tester. Måttet beskriver hur många skillnader, eller mutationer, som finns mellan två personers DNA-profiler. Ju lägre genetiskt avstånd, desto mer sannolikt är det att personerna delar en gemensam förfader inom en överskådlig tid.

Vid ett Y-DNA-test undersöks ett antal markörer, så kallade STR-markörer, på Y-kromosomen. Om två män testar samma 37 markörer och alla värden är identiska blir det genetiska avståndet 0. Skiljer sig en enda markör är avståndet 1, och så vidare. Ett avstånd på 0 eller 1 vid 37 markörer tyder på ett ganska nära släktskap, medan ett avstånd på 4 eller mer ofta innebär att den gemensamma anan ligger många generationer bakåt, om det alls finns ett meningsfullt släktskap.

Ett konkret exempel: Anna och Erik vill ta reda på om deras farfäders släkter hänger ihop. Männen i respektive släkt gör var sitt Y-DNA-test på 67 markörer. Resultatet visar ett genetiskt avstånd på 2. Det betyder att två markörvärden skiljer sig åt. Med hjälp av statistiska beräkningar kan testföretaget då uppskatta att den gemensamma förfadern troligen levde för omkring 6 till 10 generationer sedan, alltså någon gång på 1700-talet. Det ger Anna och Erik en riktning för var de bör leta i kyrkböckerna.

Det är viktigt att komma ihåg att genetiskt avstånd bygger på sannolikheter, inte exakta svar. Mutationer sker slumpmässigt och i olika takt. Ibland kan två nära släktingar visa ett oväntat stort avstånd, och ibland kan personer med samma avstånd ha helt olika tidsavstånd till sin gemensamma ana. Antalet testade markörer spelar också stor roll: ju fler markörer, desto mer tillförlitlig blir tolkningen.

Begreppet används även i populationsgenetik, där det beskriver hur genetiskt skilda hela folkgrupper är från varandra. Principen är densamma: man mäter graden av skillnad i arvsmassan för att förstå hur nära besläktade grupperna eller individerna är.