Genetisk bekräftelse
Genetisk bekräftelse innebär att man använder ett DNA-test för att styrka eller motbevisa ett släktskap som man tror sig ha hittat genom traditionell släktforskning eller dokument.
Inom släktforskningen bygger de flesta slutsatser på skriftliga källor som kyrkböcker, folkräkningar och bouppteckningar. Dessa dokument kan dock innehålla fel, luckor eller medvetna utelämnanden. Med ett DNA-test kan man komplettera pappersspåret och se om de biologiska sambanden verkligen stämmer överens med det man kommit fram till. Det är detta som menas med genetisk bekräftelse: att låta arvsmassan bekräfta eller ifrågasätta en uppställd hypotes om släktskap.
Grundprincipen är att personer som är släkt delar mätbara mängder DNA. Mängden anges oftast i centimorgan (cM), en enhet som beskriver hur stora och hur många de delade DNA-segmenten är. Ju närmare släkt två personer är, desto mer DNA delar de i regel. Syskon delar ungefär 2 500 cM, en förälder och ett barn omkring 3 500 cM, medan kusiner delar runt 850 cM. När ett testresultat visar en delningsmängd som passar med det förväntade släktskapet, har man fått en genetisk bekräftelse.
Ett konkret exempel: Anna har genom kyrkböcker kommit fram till att hon och Bengt borde vara tremänningar, alltså att de delar en gemensam farfars farfar. Sådana släktingar delar typiskt mellan 50 och 200 cM. När båda gör ett autosomalt DNA-test och resultatet visar att de delar omkring 120 cM, stämmer det väl med hypotesen. Anna har då fått stöd för sin forskning på genetisk väg.
Det är viktigt att förstå att DNA sällan ger ett exakt svar på precis vilken relation det rör sig om. En given mängd centimorgan kan passa flera olika släktskap, eftersom hur mycket DNA man ärver varierar slumpmässigt. Därför fungerar genetisk bekräftelse bäst tillsammans med traditionell forskning, inte som ersättning för den. Genom att testa flera släktingar, jämföra delade matchningar och titta på vilka segment man delar kan man stärka slutsatserna ytterligare.
Genetisk bekräftelse kan också ge överraskningar. Ibland visar testet att ett förmodat släktskap inte finns, vilket kan avslöja exempelvis en oregistrerad adoption eller ett felaktigt faderskap. Sådana fynd kräver eftertanke och respekt, eftersom de kan beröra både levande och avlidna personer.