Genetisk fingeravtryck (DNA-profil)
Ett genetiskt fingeravtryck är ett unikt mönster av DNA-egenskaper som kan användas för att identifiera en enskild individ. Tekniken bygger på att vissa delar av arvsmassan varierar kraftigt mellan personer.
Begreppet genetiskt fingeravtryck myntades på 1980-talet av den brittiske forskaren Alec Jeffreys. Han upptäckte att vissa avsnitt av DNA består av korta sekvenser som upprepas om och om igen, och att antalet upprepningar skiljer sig mycket mellan olika människor. Genom att mäta dessa variationer går det att skapa ett mönster som är praktiskt taget unikt för varje individ, ungefär som ett vanligt fingeravtryck.
Mer än 99 procent av människans DNA är identiskt mellan alla individer. Det är i de små variationer som finns kvar som ett genetiskt fingeravtryck blir möjligt. Idag används framför allt så kallade STR-markörer (short tandem repeats), alltså korta upprepade sekvenser, men även enstaka baspar som varierar, kallade SNP:ar. Genom att analysera ett antal sådana markörer samtidigt blir sannolikheten att två orelaterade personer har exakt samma profil försvinnande liten.
Ett konkret exempel är hur polisen löser brott. På en brottsplats kan en utredare hitta ett hårstrå, lite saliv eller en bloddroppe. Ur detta biologiska spår tas ett genetiskt fingeravtryck fram som sedan jämförs med profiler i ett register eller med en misstänkt person. Stämmer mönstret överens stärks bevisningen avsevärt. Samma princip används vid faderskapstester, där barnets profil jämförs med den möjliga förälderns för att se om de delar de förväntade markörerna.
Inom släktforskning används besläktade metoder, men med ett annat syfte. Istället för att identifiera en enskild person letar man efter delade DNA-segment som visar hur nära släkt två personer är. Ju fler och längre segment som matchar, desto närmare är släktskapet. På så sätt kan en autosomal DNA-analys koppla samman kusiner, hitta okända släktingar eller bekräfta ett antaget familjeband.
Det är viktigt att skilja på de olika tillämpningarna. Ett genetiskt fingeravtryck för identifiering kräver bara ett fåtal markörer, medan moderna konsumenttester läser av hundratusentals positioner för att kunna säga något om både släktskap och ursprung. Gemensamt är dock grundidén: variationen i vårt DNA gör var och en av oss biologiskt unik, och den variationen går att läsa av och jämföra.