Genetisk släktskapskoefficient
Den genetiska släktskapskoefficienten är ett mått på hur stor andel av arvsmassan två individer förväntas dela på grund av sitt släktskap. Den uttrycks som ett tal mellan 0 och 1, där högre värde betyder närmare släkt.
Den genetiska släktskapskoefficienten, ofta betecknad med bokstaven r, beskriver den förväntade andelen gemensamt DNA mellan två personer som härstammar från en gemensam förfader. Begreppet bygger på sannolikhet: eftersom varje individ ärver hälften av sina gener från modern och hälften från fadern, kan man räkna ut hur mycket två släktingar i genomsnitt borde dela.
Värdet ligger mellan 0 och 1. En person delar per definition all sin arvsmassa med sig själv, vilket ger värdet 1. Eneggade tvillingar har också värdet 1 eftersom de uppstått ur samma befruktade ägg. För övriga släktingar minskar koefficienten ju längre bort i släktträdet man kommer.
Hur värdet beräknas
För varje generation som skiljer två individer från deras gemensamma förfader halveras den förväntade andelen delat DNA. Ett barn och dess förälder delar hälften av arvsmassan, vilket ger r = 0,5. Helsyskon har också ett förväntat värde på 0,5, eftersom de har två gemensamma föräldrar. Mor- eller farföräldrar och barnbarn hamnar på 0,25, liksom halvsyskon, faster, farbror, moster och morbror. Kusiner delar i genomsnitt r = 0,125, alltså en åttondel.
Ett konkret exempel: tänk dig att du jämför dig med din kusin. Ni har samma mor- och farföräldrar på en sida. Sannolikheten att ni ärvt samma DNA-bitar från dessa gemensamma anor ger en förväntad släktskapskoefficient på 0,125. I praktiken brukar ett DNA-test visa att kusiner delar runt 850 centimorgan, vilket motsvarar ungefär 12,5 procent av arvsmassan.
Förväntat värde och verkligt utfall
Det är viktigt att skilja på det teoretiska värdet och det faktiska. Släktskapskoefficienten beskriver ett genomsnitt, inte en exakt mängd. Eftersom arv sker slumpmässigt vid varje generation kan två helsyskon i verkligheten dela något mer eller mindre än exakt 50 procent. Ju närmare släkt två personer är, desto mindre är den naturliga variationen. För avlägsna släktingar kan slumpen göra att de ibland inte delar något mätbart DNA alls, trots ett dokumenterat släktskap.
Inom släktforskning och DNA-matchning används koefficienten som referens för att tolka resultat och bedöma hur två testpersoner sannolikt är besläktade.