Identitetskoefficient

Identitetskoefficient är ett statistiskt mått som beskriver sannolikheten för att gener hos två individer är identiska genom nedärvning från en gemensam förfader. Begreppet används för att kvantifiera släktskap på en djupare nivå än enkla släktskapsgrader.

Inom genetiken talar man om att två genvarianter, så kallade alleler, är identiska genom härstamning (på engelska identity by descent, IBD) när de kommer från exakt samma DNA-bit hos en gemensam förfader. Identitetskoefficienten sätter siffror på hur sannolikt detta är när man jämför två personer.

Eftersom människan har två uppsättningar av varje gen, en från mamma och en från pappa, kan släktskapet mellan två individer beskrivas genom flera olika tänkbara mönster av delade alleler. Den franske matematikern Albert Jacquard formulerade ett system med nio så kallade kondenserade identitetskoefficienter. Dessa täcker alla möjliga sätt som de fyra allelerna hos två individer kan vara identiska genom härstamning, eller helt oberoende av varandra.

I praktiken används ofta enklare sammanfattande mått som bygger på dessa koefficienter. Ett vanligt exempel är släktskapskoefficienten (kinship coefficient), som anger sannolikheten att en slumpvis vald allel hos den ena personen är identisk genom härstamning med en slumpvis vald allel hos den andra. För helsyskon är detta värde 1/4, för förälder och barn 1/4, och för kusiner 1/16.

Ett konkret exempel: tänk dig två helsyskon. De har samma föräldrar och delar därför i genomsnitt hälften av sitt DNA. Identitetskoefficienterna visar att syskon kan dela noll, en eller två alleler vid en given genposition. Sannolikheten är 25 procent att de delar två, 50 procent att de delar en och 25 procent att de inte delar någon. Det är just denna variation som förklarar varför syskon kan vara genetiskt ganska olika trots samma föräldrar.

För släktforskaren har identitetskoefficienter framför allt teoretisk betydelse, men de ligger till grund för de beräkningar som DNA-företag använder när de uppskattar släktskap utifrån delad DNA. När ett testresultat anger att två personer sannolikt är kusiner eller halvsyskon, bygger den bedömningen ytterst på de matematiska principer som identitetskoefficienterna beskriver. Begreppet är även centralt inom djuravel och populationsgenetik, där man behöver mäta inavelsgrad och släktskap på ett exakt sätt.