Kinship-koefficient (släktskapskoefficient)

Kinship-koefficienten är ett mått på hur nära släkt två personer är genetiskt. Den anger sannolikheten att en slumpmässigt vald gen hos den ena individen är identisk med en motsvarande gen hos den andra på grund av gemensamt ursprung.

Kinship-koefficienten, ofta betecknad med bokstaven φ (phi), beskriver graden av genetiskt släktskap mellan två individer. Mer exakt anger den sannolikheten att en gen vald på måfå från den ena personen är identisk genom härkomst med en gen på samma plats hos den andra personen. Med identisk genom härkomst menas att båda kopiorna går tillbaka på en och samma kopia hos en gemensam förfader.

Koefficienten uttrycks som ett tal mellan 0 och 0,5. Ett värde nära 0 betyder att personerna i praktiken saknar nära genetiskt släktskap, medan högre värden visar på närmare band. För enäggstvillingar, som har identiskt arvsanlag, blir koefficienten 0,5. Mellan en förälder och ett barn är värdet 0,25, liksom mellan helsyskon. För halvsyskon, far- eller morföräldrar och barnbarn, samt mellan en person och dess faster, farbror, moster eller morbror blir koefficienten 0,125. Kusiner har en kinship-koefficient på 0,0625.

Ett konkret exempel: tänk dig två helsyskon. De har samma föräldrar och delar i genomsnitt hälften av sitt DNA. Sannolikheten att en slumpmässigt utvald genvariant hos det ena syskonet är identisk genom härkomst med motsvarande variant hos det andra är 0,25. Lägg märke till att kinship-koefficienten alltså är hälften så stor som den andel DNA man brukar säga att två släktingar delar. Det beror på att koefficienten räknar på enskilda genkopior, inte på hela arvsmassan.

Begreppet är nära besläktat med släktskapskoefficienten (relationship coefficient), som ofta är exakt det dubbla värdet. Det är lätt att blanda ihop de två, så det är viktigt att veta vilket mått en källa använder.

Inom modern släktforskning och genetik används kinship-koefficienten bland annat för att kontrollera och bekräfta släktskap i DNA-data. Vid storskaliga studier räknar man fram koefficienten direkt ur uppmätta genetiska markörer för att upptäcka oväntade släktband, oavsiktligt inkluderade släktingar eller felaktiga provtagningar. Måttet är även centralt inom djuravel och bevarandebiologi, där man vill undvika alltför hög grad av inavel genom att para individer med låg inbördes kinship-koefficient.

Läs också: Så väljer du DNA-test för släktforskning