Kodande sträng
Den kodande strängen är den av DNA-molekylens två strängar vars bassekvens motsvarar det färdiga mRNA:t, bortsett från att tymin (T) byts mot uracil (U). Den kallas även sensesträng.
DNA består av två strängar som löper i motsatt riktning och hålls samman av baspar. När en gen ska uttryckas är det bara den ena strängen som faktiskt avläses av enzymet RNA-polymeras. Den avlästa strängen kallas mallsträng (eller antisensesträng), medan dess motpart kallas kodande sträng.
Den kodande strängen får sitt namn eftersom dess sekvens är nästan identisk med det mRNA som bildas vid transkriptionen. Skillnaden är att mRNA innehåller basen uracil (U) i stället för tymin (T). Tack vare detta kan forskare och databaser ange en gens sekvens utifrån den kodande strängen, vilket gör den lätt att jämföra direkt med proteinets uppbyggnad via den genetiska koden.
Ett enkelt exempel: anta att mallsträngen har sekvensen 3'-TAC GGA TTT-5'. RNA-polymeras avläser denna och bygger ett mRNA med sekvensen 5'-AUG CCU AAA-3'. Den kodande strängen, som ligger parad mot mallsträngen, har då sekvensen 5'-ATG CCT AAA-3'. Som synes är mRNA:t en kopia av den kodande strängens sekvens, med U där det står T. Kodonet AUG i mRNA:t signalerar start och kodar för aminosyran metionin.
Det är viktigt att förstå att vilken sträng som fungerar som kodande respektive mall kan variera mellan olika gener på samma kromosom. En gen kan transkriberas från den ena strängen, medan en närliggande gen använder den andra strängen som mall. Begreppen är alltså relativa och beskriver en strängs roll för en specifik gen, inte en fast egenskap hos hela DNA-molekylen.
För släktforskare och den som tolkar DNA-tester är begreppet mest relevant som bakgrundskunskap. När man läser om markörer, mutationer eller varianter anges sekvenser ofta utifrån den kodande strängen, eftersom det ger en direkt koppling till hur generna översätts till proteiner. Att känna till skillnaden mellan kodande sträng och mallsträng gör det lättare att förstå hur informationen i vårt arv faktiskt avläses och uttrycks i cellen.
