Kodominans

Inom genetiken bär varje individ två kopior av de flesta gener, en från varje förälder. Dessa varianter kallas alleler. Hur allelerna samspelar avgör vilka egenskaper som visar sig. Vid vanlig dominans maskerar en dominant allel en recessiv, men vid kodominans sker något annat: båda allelerna kommer till uttryck samtidigt och med full styrka. Resultatet är inte en blandning eller mellanform, utan att båda egenskaperna framträder var för sig.

Det tydligaste och mest använda exemplet är blodgruppssystemet ABO. Här finns tre alleler: A, B och 0. Allelerna A och B är kodominanta i förhållande till varandra. En person som ärver allelen A från den ena föräldern och allelen B från den andra får blodgrupp AB. Både A-antigenet och B-antigenet bildas då på de röda blodkropparnas yta. Ingen av varianterna tar över, utan de uttrycks parallellt. Allelen 0 är däremot recessiv, vilket innebär att en person med uppsättningen A0 får blodgrupp A.

Det är viktigt att skilja kodominans från ofullständig dominans. Vid ofullständig dominans uppstår en mellanform, till exempel när en korsning mellan en röd och en vit blomma ger rosa avkomma. Vid kodominans blandas inte egenskaperna alls, utan båda syns separat. Om blomfärg vore kodominant skulle resultatet i stället bli kronblad med både röda och vita partier.

För släktforskare och den som tolkar DNA-resultat är kodominans en bra påminnelse om att arv inte alltid följer enkla dominanta och recessiva regler. Många egenskaper styrs dessutom av flera gener samtidigt, vilket gör nedärvningen ännu mer sammansatt. Kunskap om blodgruppernas nedärvning har historiskt använts för att utesluta felaktiga föräldraskap, eftersom ett barns blodgrupp måste vara förenlig med föräldrarnas allelkombinationer. Två föräldrar med blodgrupp AB kan exempelvis aldrig få ett barn med blodgrupp 0.

Kodominans hör alltså till de grundläggande begrepp som hjälper oss att förstå hur arvsanlag kan samverka på olika sätt och varför syskon i samma familj kan uppvisa så skilda egenskaper.