Kusinmatchning

När du tar ett autosomalt DNA-test jämförs ditt DNA med alla andra personer i testföretagets databas. De som delar betydande DNA-segment med dig presenteras som dina DNA-matchningar, och eftersom många av dem är besläktade på kusinnivå kallas processen ofta för kusinmatchning. Ju mer DNA ni delar, desto närmare är ni sannolikt släkt.

Mängden delat DNA mäts i centimorgan (cM), en enhet för genetisk längd. En helsyskon delar i snitt runt 2 550 cM, en förälder och barn delar omkring 3 500 cM, medan kusiner delar betydligt mindre. Tabellen nedan ger en känsla för storleksordningen i löpande text: kusiner (barn till syskon) delar typiskt 575-1 330 cM, sysslingar (tremänningar) ungefär 90-450 cM och bryllingar (fyrmänningar) bara omkring 0-130 cM.

Ett konkret exempel: Anna gör ett DNA-test och får en matchning med Erik, där de delar 850 cM. Det pekar mot att de troligen är kusiner eller har ett motsvarande släktskap, till exempel halvsyskon, farbror och brorsdotter eller liknande. Genom att jämföra sina släktträd upptäcker Anna och Erik att deras mödrar var systrar, vilket bekräftar att de är just kusiner.

En viktig detalj är att ju mer avlägset släktskapet är, desto mer osäker blir kusinmatchningen. På sysslings- och bryllingnivå kan slumpen göra att verkliga släktingar inte delar tillräckligt DNA för att synas alls i databasen. Samtidigt kan personer som delar mycket lite DNA framstå som mer avlägset besläktade än de egentligen är. Därför anges släktskap oftast som ett intervall av möjliga relationer snarare än ett exakt svar.

Kusinmatchning är ett av de mest kraftfulla verktygen inom modern släktforskning. Den används flitigt av adopterade som söker biologiska föräldrar, av personer som vill bekräfta uppgifter i kyrkböcker och av forskare som bygger ut sina träd. För att få ut mest av matchningarna kombinerar man ofta DNA-resultaten med traditionell dokumentforskning och med så kallad trädtriangulering, där flera matchningar kopplas till en gemensam ana.