Lokus

Ordet lokus kommer från latinets ord för plats och betecknar inom genetiken den specifika positionen för en gen eller en DNA-markör på en kromosom. Pluralformen är loci. Varje lokus har en fast adress i arvsmassan, vilket gör det möjligt för forskare och DNA-laboratorier att hitta och jämföra samma punkt hos olika individer.

Man kan tänka på kromosomen som en mycket lång gata, där varje hus har en egen adress. Adressen i sig är lokuset, alltså platsen. Vad som faktiskt finns i huset, alltså vilken variant av genen en person bär på, kallas allel. Två personer kan ha samma lokus men olika alleler på den platsen, och det är just dessa skillnader som gör oss genetiskt unika.

Eftersom människan har kromosomer i par, ett från vardera föräldern, finns de flesta loci i två kopior. På ett bestämt lokus kan du därför ha ärvt en allel från din mamma och en annan från din pappa. Om de två allelerna är lika kallas individen homozygot för det lokuset, och om de skiljer sig åt kallas individen heterozygot.

Ett konkret exempel är de lokus som bestämmer ABO-blodgruppen. Detta lokus ligger på kromosom 9 och kan bära allelerna A, B eller O. En person som ärvt allel A från ena föräldern och allel O från den andra får blodgrupp A, eftersom A dominerar över O. Här ser man tydligt skillnaden mellan plats, alltså lokuset, och innehåll, alltså allelerna.

Inom släktforskning och DNA-tester är begreppet centralt. Vid faderskapstester och släktskapsanalyser undersöker man ett antal utvalda loci, ofta så kallade STR-markörer, och jämför vilka alleler personerna har på exakt samma platser. Ju fler loci som stämmer överens, desto starkare blir slutsatsen om släktskap. Även vid analys av Y-DNA och mitokondrie-DNA talar man om specifika loci som används för att spåra raka faders- eller moderslinjer. Att förstå vad ett lokus är gör det därför lättare att tolka resultaten från ett DNA-test och de begrepp som dyker upp i analysrapporterna.