Reportergen

En reportergen är ett av molekylärbiologins viktigaste verktyg. Grundidén är enkel: forskare vill ofta veta om en viss gen är påslagen eller avstängd, hur starkt den uttrycks och i vilka celler det sker. Eftersom de flesta gener i sig är osynliga, kopplar man ihop den gen eller den genreglerande del man vill undersöka med en reportergen som ger ett tydligt, lätt avläsbart resultat.

När den genetiska kontrolldelen, kallad promotor, aktiveras, tillverkas inte bara den ursprungliga genprodukten utan även reportergenens produkt. Genom att mäta reportern kan forskaren dra slutsatser om aktiviteten hos den gen man egentligen är intresserad av. En bra reportergen ska vara lätt att mäta, inte normalt förekomma i cellen och inte störa cellens funktioner.

Ett av de mest kända exemplen är GFP, grönt fluorescerande protein, som ursprungligen kommer från en manet. När GFP uttrycks lyser cellerna grönt under ett särskilt ljus. Forskare kan då direkt se vilka celler som har aktiverat en viss gen, helt utan att behöva döda eller färga cellerna. Upptäckten och utvecklingen av GFP var så betydelsefull att den belönades med Nobelpriset i kemi 2008.

Andra vanliga reportergener är luciferas, enzymet som får eldflugor att lysa, samt enzymet beta-galaktosidas som kan ge en blå färg i ett kemiskt test. Valet av reporter beror på vad som ska mätas och hur känslig avläsningen behöver vara.

Reportergener används flitigt inom forskning om hur gener regleras, vid läkemedelsutveckling och för att studera sjukdomsmekanismer. De är också centrala i grundforskning om utveckling, där man kan följa hur olika gener slås på i takt med att ett embryo växer.

För den som sysslar med DNA-test och släktforskning är reportergener sällan något man möter direkt. De är ändå värda att känna till, eftersom de tillhör den verktygslåda som gjort det möjligt att förstå hur DNA fungerar i levande celler. Den kunskapen ligger till grund för de tekniker som i sin tur används för att analysera arvsmassa, släktskap och genetiska egenskaper.