Släktskapsprediktion

När du laddar upp ditt autosomala DNA-test till en databas jämförs ditt arvsmassa med andra testtagares. För varje träff beräknas hur mycket DNA ni delar, oftast uttryckt i centimorgan (cM). Släktskapsprediktion handlar om att översätta denna siffra till ett sannolikt släktskap, till exempel kusin, halvsyskon eller förälder.

Grundprincipen är enkel: ju närmare släkt två personer är, desto mer DNA delar de i genomsnitt. Föräldrar och barn delar omkring 3 400 cM, helsyskon i snitt cirka 2 550 cM, och kusiner ungefär 850 cM. Ju längre bort släktskapet ligger, desto mindre och mer oförutsägbar blir mängden delat DNA. Vid avlägsna kusiner kan två personer ibland inte dela något mätbart DNA alls, trots att de bevisligen härstammar från samma anor.

En viktig sak att förstå är att samma cM-värde kan motsvara flera olika släktskap. Om du delar 850 cM med någon kan personen vara din halvsyster, din moster, din farfar eller din halvkusin, eftersom dessa relationer ger överlappande intervall. Därför ger DNA-företagen sällan ett exakt svar, utan presenterar ett spann av möjliga släktskap med olika sannolikhet.

Ett konkret exempel: anta att du och en okänd träff delar 1 750 cM. Verktyg som det välkända Shared cM Project visar då att ni sannolikt är till exempel mor- eller farförälder och barnbarn, helsyskonbarn (kusin), eller halvsyskon. För att avgöra vilket av alternativen som stämmer behöver du komplettera med annan information, som ålder, kända släktträd, vilka segment ni delar och på vilken sida (mors eller fars) träffen finns.

Släktskapsprediktion blir alltså säkrast när DNA kombineras med traditionell släktforskning. Statistiska tabeller och sannolikhetsfördelningar minskar antalet rimliga alternativ, men slumpen i hur DNA ärvs gör att prediktionen alltid är en uppskattning. För nära släktingar är förutsägelsen mycket träffsäker, medan den för avlägsna kusiner blir alltmer osäker och kräver fler ledtrådar för att bekräftas.