TATA-box
TATA-boxen är en kort DNA-sekvens som fungerar som en startsignal för avläsningen av gener. Den hjälper cellens maskineri att hitta exakt var transkriptionen av en gen ska börja.
En TATA-box är ett särskilt mönster av kvävebaser som ofta återfinns i den så kallade promotorn, alltså den region av DNA som ligger strax före själva genen. Namnet kommer från den typiska basföljden TATAAA, där bokstäverna T (tymin) och A (adenin) dominerar. Sekvensen ligger vanligen ungefär 25 till 35 baspar uppströms om den punkt där avläsningen av genen startar.
För att en gen ska kunna uttryckas måste den först transkriberas, vilket innebär att DNA-sekvensen kopieras till RNA. Detta sköts av enzymet RNA-polymeras, men polymeraset kan inte hitta rätt på egen hand. Här spelar TATA-boxen en avgörande roll. Ett protein som kallas TATA-bindande protein (TBP) känner igen och fäster vid sekvensen. Det fungerar som en markör som drar till sig fler proteiner, så att ett helt startkomplex byggs upp. Först därefter kan transkriptionen komma igång på rätt ställe.
Man kan likna TATA-boxen vid en startlinje på en löparbana. Den talar om var loppet, alltså avläsningen, ska börja. Utan en tydlig markering skulle maskineriet riskera att starta på fel plats, vilket kan ge ett felaktigt eller obrukbart RNA.
Det är värt att notera att alla gener inte har en TATA-box. Den förekommer främst vid gener som behöver slås på och av kraftigt och styrt, till exempel sådana som bara är aktiva i vissa vävnader eller vid särskilda tillfällen. Många gener som ständigt är aktiva, så kallade hushållsgener, saknar ofta en klassisk TATA-box och förlitar sig i stället på andra signaler i promotorn.
Förändringar, eller mutationer, i TATA-boxen kan påverka hur mycket en gen uttrycks. Om sekvensen ändras kan TBP få svårare att binda, vilket kan minska produktionen av det protein genen kodar för. Sådana variationer studeras inom forskningen eftersom de kan kopplas till skillnader mellan individer och i vissa fall till sjukdomar. För släktforskaren som tar ett DNA-test är TATA-boxen sällan något man möter direkt, men den illustrerar väl hur noggrant och finstämt cellens avläsning av arvsmassan är reglerad.