Telomeras
Telomeras är ett enzym som bygger på och förlänger de skyddande ändarna på våra kromosomer, så kallade telomerer. Enzymet spelar en central roll för cellers förmåga att dela sig och kopplas ofta till åldrande och cancer.
Varje gång en cell delar sig måste hela DNA-molekylen kopieras. Vid kromosomernas ändar finns korta, upprepade DNA-sekvenser som kallas telomerer. De fungerar ungefär som plastbiten i änden på ett skosnöre och hindrar att den viktiga genetiska informationen nöts bort eller trasslar ihop sig. Problemet är att den vanliga kopieringsmaskinen inte klarar av att kopiera ända ut till änden, vilket gör att telomererna blir lite kortare för varje celldelning.
Här kommer telomeras in i bilden. Detta enzym kan bygga på ny telomer-DNA och på så vis motverka den gradvisa förkortningen. Telomeras är ett så kallat ribonukleoproteinkomplex, vilket innebär att det består av både protein och RNA. RNA-delen fungerar som en inbyggd mall för vilken DNA-sekvens som ska byggas på, medan proteindelen utför själva kopieringen.
I de flesta vanliga kroppsceller hos vuxna är telomeras nästan helt avstängt. Det betyder att telomererna sakta krymper med åldern, och när de blir för korta slutar cellen att dela sig. Denna mekanism ses som en av flera biologiska klockor bakom åldrandet. I könsceller, stamceller och tidiga embryon är telomeras däremot aktivt, vilket gör att dessa celler kan behålla sina långa telomerer och dela sig många gånger.
Ett konkret exempel: forskaren Elizabeth Blackburn och hennes kollegor upptäckte telomeras genom att studera en encellig organism, tofflodjuret Tetrahymena, som har ovanligt många kromosomändar. Upptäckten belönades med Nobelpriset i medicin år 2009 och förändrade vår förståelse av både åldrande och cellbiologi.
Telomeras är också viktigt i cancerforskning. I många tumörer återaktiveras enzymet, vilket gör att cancercellerna kan dela sig i stort sett obegränsat och bli närmast odödliga. Därför undersöks telomeras som måltavla för nya behandlingar.
För släktforskaren har telomeras ingen direkt praktisk betydelse i ett vanligt DNA-test, eftersom dessa tester analyserar arvsanlag och inte enzymets aktivitet. Men begreppet hör till den grundläggande förståelsen av hur vårt DNA bevaras, kopieras och förändras genom livet och mellan generationer.