Terminal SNP

En SNP (Single Nucleotide Polymorphism) är en förändring i en enda byggsten i DNA-koden. På Y-kromosomen och i mitokondrie-DNA används SNP:er för att kartlägga djupa släktlinjer, eftersom dessa mutationer ärvs i stort sett oförändrade från generation till generation. Varje gång en ny mutation uppstår i en linje skapas en ny gren i det stora släktträdet, och samlingen av alla dessa grenar bildar haplogruppernas trädstruktur.

Med terminal SNP menas den nedersta, mest specifika grenen i detta träd som ett test kunnat bekräfta för just dig. Ordet terminal syftar på att det är slutpunkten i den kedja av mutationer som testet kan följa. Det betyder inte att utvecklingen har stannat, utan bara att forskningen och just det aktuella testet inte kommer längre ner i grenverket med din nuvarande information.

Ett konkret exempel: tänk dig att ett Y-DNA-test visar att en man tillhör haplogrupp R, och därefter undergrenarna R1b, sedan R-M269 och slutligen R-U106. Om R-U106 är den mest detaljerade gren som testet kunnat fastställa, så är R-U106 hans terminal SNP. En annan man kan ha exakt samma väg genom trädet men dessutom få en mer nedärvd gren bekräftad, exempelvis R-Z18, och då är det istället hans terminala SNP.

Din terminala SNP är inte statisk. Den kan flyttas längre ned i trädet över tid, av två skäl. Det ena är att du gör ett mer omfattande test, till exempel ett som läser av hela Y-kromosomen istället för utvalda markörer. Det andra är att forskare upptäcker nya grenar när fler personer testar sig, vilket gör att en tidigare slutpunkt får underliggande grenar.

För släktforskaren är terminal SNP värdefull eftersom den kopplar dig till en specifik gren av mänsklighetens släktträd och hjälper till att hitta personer med gemensamt ursprung. Ju längre ned i trädet din terminala SNP ligger, desto yngre och mer geografiskt avgränsad är ofta den gemensamma anfadern, vilket kan vara till stor nytta när du försöker hitta släktingar inom historisk tid.