Tidsfönster för MRCA (mest sentida gemensam anfader)
Tidsfönstret för MRCA är det ungefärliga tidsspann inom vilket två personers mest sentida gemensamma anfader sannolikt levde, baserat på hur mycket DNA de delar. Det ger en uppskattning, inte ett exakt årtal.
Förkortningen MRCA står för Most Recent Common Ancestor, alltså den senast levande person som två individer båda härstammar från. När du gör ett autosomalt DNA-test och får en lista över genetiska släktingar, anges ofta ett uppskattat släktskap. Bakom den uppskattningen ligger ett tidsfönster: en bedömning av hur många generationer tillbaka er gemensamma anfader troligen finns.
Grunden är mängden delat DNA, som mäts i centimorgan (cM). Ju mer DNA två personer delar, desto närmare i tiden ligger deras MRCA. Helsyskon delar mycket, ofta runt 2 500 cM, medan en avlägsen kusin kanske bara delar 30 cM. Eftersom DNA blandas om och halveras vid varje generation, kan samma mängd delat DNA dock motsvara flera olika släktskap. Det är därför resultatet uttrycks som ett fönster snarare än ett bestämt antal generationer.
Ett konkret exempel: Anna och Bo delar 90 cM. Den mängden är typisk för tremänningar, men den kan också stämma för halvkusiner eller mer avlägsna släktskap. Testföretagets verktyg kanske anger att deras MRCA sannolikt levde för fyra till sex generationer sedan. Om en generation räknas som ungefär 30 år, motsvarar det grovt åren 1840 till 1900. Detta blir ett tidsfönster som hjälper släktforskaren att veta var i kyrkböckerna man bör leta efter den gemensamma kopplingen.
Det är viktigt att förstå att fönstret är statistiskt. Slumpen i hur DNA ärvs gör att verkligheten kan ligga utanför det mest sannolika intervallet. Två tremänningar kan i sällsynta fall dela betydligt mer eller mindre DNA än genomsnittet. Dessutom påverkar endogami, alltså giftermål inom en sluten befolkning, mängden delat DNA och kan få MRCA att verka närmare i tiden än vad den faktiskt är.
För släktforskaren är tidsfönstret ett praktiskt arbetsredskap. Genom att kombinera det med kända antavlor, efternamn och geografi kan man snäva in sökandet och med tiden bekräfta exakt vem den gemensamma anfadern var. Fönstret pekar alltså ut riktningen, men det är dokumenten som ger det slutgiltiga svaret.