Time to most recent common ancestor (TMRCA)
Time to most recent common ancestor, ofta förkortat TMRCA, är en uppskattning av hur lång tid som gått sedan två eller flera individer delade sin senaste gemensamma anfader eller anmoder. Begreppet används flitigt inom genetisk genealogi för att tidsbestämma släktskap.
TMRCA bygger på tanken att DNA förändras i en någorlunda jämn takt över tid. När en mutation uppstår förs den vidare till kommande generationer. Genom att räkna antalet skillnader, alltså mutationer, mellan två personers DNA och kombinera detta med en känd mutationshastighet kan man beräkna ungefär hur många generationer som passerat sedan deras linjer skildes åt.
Metoden är särskilt vanlig vid analys av Y-DNA och mitokondrie-DNA (mtDNA), eftersom dessa nedärvs nästan oförändrade på fädernet respektive mödernet. Ju färre mutationer som skiljer två testpersoner, desto närmare i tiden ligger deras gemensamma anfader. Resultatet anges vanligtvis som ett intervall med en viss sannolikhet, exempelvis att den gemensamma anfadern med 95 procents säkerhet levde för mellan 8 och 20 generationer sedan.
Ett konkret exempel: Två män gör ett Y-DNA-test där 67 markörer jämförs. De matchar på 64 av 67 markörer, alltså tre skillnader. Utifrån den genomsnittliga mutationshastigheten per markör och generation kan ett dataprogram beräkna att deras senaste gemensamma anfader sannolikt levde för omkring 10 till 12 generationer sedan, vilket motsvarar runt 1600-talet om man räknar cirka 30 år per generation. Detta hjälper släktforskaren att avgöra om en pappersbaserad släkttavla är rimlig.
Det är viktigt att förstå att TMRCA är en statistisk uppskattning och inte ett exakt årtal. Mutationer sker slumpmässigt, vilket innebär att två linjer kan ha få skillnader trots lång tid, eller många skillnader trots kort tid. Därför anges TMRCA alltid med osäkerhetsmarginaler, och resultatet blir mer tillförlitligt ju fler markörer som testas och ju fler personer som jämförs.
För släktforskaren är TMRCA ett värdefullt verktyg för att placera dna-matchningar i ett tidsperspektiv. Det ger en fingervisning om var i släktträdet en gemensam anfader ska sökas, även när skriftliga källor saknas. Begreppet används också inom evolutionsbiologi för att tidsbestämma när olika arter eller befolkningsgrupper skildes åt.