Trinukleotidexpansion
Trinukleotidexpansion är när en sekvens av tre DNA-baser upprepas onormalt många gånger i en gen. Fenomenet ligger bakom flera ärftliga sjukdomar och kan förvärras mellan generationer.
I vårt DNA finns många avsnitt där korta mönster av baser upprepas efter varandra. När mönstret består av exakt tre baser, till exempel CAG eller CGG, kallas det en trinukleotidrepetition. De flesta människor har ett visst, stabilt antal sådana upprepningar, och det orsakar inga problem. Men ibland blir antalet repetitioner ovanligt högt, och då talar man om en trinukleotidexpansion.
Det speciella med dessa expansioner är att de kan vara instabila. När DNA kopieras inför celldelning eller vid bildningen av könsceller kan kopieringsmaskineriet "halka" och lägga till ännu fler upprepningar. Resultatet är att antalet repetitioner kan öka från en generation till nästa. Detta förklarar ett fenomen som kallas anticipation, där en ärftlig sjukdom tenderar att börja tidigare och bli allvarligare ju längre ned i släktträdet man kommer.
Ett välkänt exempel är Huntingtons sjukdom. Den orsakas av att basmönstret CAG upprepas för många gånger i en gen som kallas HTT. En person med upp till omkring 35 upprepningar utvecklar normalt inte sjukdomen, medan ett antal över cirka 40 leder till sjukdom. Ju fler upprepningar, desto tidigare brukar symtomen visa sig. Eftersom expansionen ofta växer när genen ärvs vidare, särskilt via fadern, kan barn drabbas i yngre ålder än sina föräldrar.
Andra sjukdomar som beror på trinukleotidexpansion är Fragilt X-syndrom, som är en vanlig ärftlig orsak till intellektuell funktionsnedsättning, samt vissa former av ärftlig ataxi och myoton dystrofi. Mekanismen är alltså densamma, men vilken gen och vilket basmönster det handlar om varierar.
För släktforskare och personer som tar DNA-test är det bra att veta att vanliga konsument-DNA-test inte mäter trinukleotidexpansioner. Sådana analyser kräver särskilda kliniska metoder, eftersom man behöver räkna hur många gånger ett mönster upprepas, något som standardtester för släktskap och ursprung inte är byggda för. Vill man undersöka risk för en specifik ärftlig sjukdom görs det inom sjukvården, ofta i samband med genetisk vägledning. Då kan man också få hjälp att tolka resultatet och förstå vad det betyder för en själv och för släkten.
