Visuell fasning

Visuell fasning bygger på att syskon ärver olika kombinationer av sina föräldrars DNA. Genom att jämföra hur tre eller fler syskon matchar varandra på en och samma kromosom kan man dra slutsatser om var de så kallade rekombinationspunkterna ligger, alltså de ställen där DNA:t bytt ursprung mellan en mor- eller farförälder. Resultatet blir en visuell karta över kromosomen som visar vilket av de fyra mor- och farföräldrarnas segment varje syskon bär på.

Tekniken kallas "visuell" eftersom arbetet ofta görs i ett kalkylark eller ett särskilt verktyg där segmenten färgkodas. Man tittar på var matchningarna mellan syskonen börjar och slutar, eftersom dessa brytpunkter avslöjar var DNA:t skiftat från en förälders förälder till en annan. Genom att lägga pussel med dessa brytpunkter kan man steg för steg fylla i hela kromosomer.

Ett enkelt exempel: tänk dig tre syskon, Anna, Bo och Cecilia. På en viss kromosom matchar Anna och Bo varandra fullt ut på första halvan men inte alls på andra halvan. Det betyder att de delar samma förälders förälder i början, men har ärvt olika föräldrars föräldrar i slutet. Genom att jämföra alla tre syskonen parvis går det att räkna ut exakt var skiftena sker och tilldela varje del till rätt mor- eller farförälder, även om man inte har testat själva mor- och farföräldrarna.

Den stora styrkan med visuell fasning är just att den fungerar utan att äldre generationer behöver vara DNA-testade, vilket är värdefullt när far- och morföräldrar har gått bort. När segmenten väl är tilldelade kan en okänd DNA-matchning placeras på rätt sida av släkten beroende på vilket segment den delar. Det gör metoden till ett kraftfullt verktyg för att lösa till exempel okänt föräldraskap eller adoptionsfall.

Metoden kräver dock noggrannhet och tar tid. Minst tre syskon behövs, och fler syskon ger säkrare resultat. Man bör också vara medveten om att korta segment och felmatchningar kan göra tolkningen svårare, varför resultaten alltid bör granskas kritiskt.