Y-STR-haplotyp

Y-kromosomen ärvs nästan oförändrad från far till son, vilket gör den särskilt användbar inom genealogisk DNA-forskning. På kromosomen finns ett stort antal STR-markörer, där STR står för Short Tandem Repeats, alltså korta DNA-sekvenser som upprepas ett visst antal gånger. Antalet upprepningar varierar mellan individer, och just det antalet är det man mäter i ett Y-STR-test.

När man slår samman resultaten från flera sådana markörer får man en haplotyp. Tänk dig den som en uppsättning siffror, en för varje testad markör. Ett vanligt sätt att redovisa resultatet är att skriva markörens namn följt av dess värde, till exempel DYS393 = 13, DYS390 = 24 och DYS19 = 14. Ju fler markörer som testas, desto mer detaljerad och unik blir haplotypen. Vanliga testnivåer omfattar 37, 67 eller 111 markörer.

Varför är detta användbart i släktforskning? Eftersom Y-kromosomen följer den manliga linjen kan två män jämföra sina haplotyper för att se om de delar en gemensam manlig anfader. Om deras värden stämmer överens på nästan alla markörer är de sannolikt släkt på faderslinjen. Små skillnader uppstår genom mutationer, som inträffar långsamt över generationerna, och antalet avvikelser ger en grov uppskattning av hur långt tillbaka den gemensamma anfadern levde.

Ett konkret exempel: två män med samma efternamn vill veta om de tillhör samma släkt. Båda testar 67 markörer. Det visar sig att de matchar på 65 av 67 värden. En sådan nära överensstämmelse talar starkt för att de har en gemensam anfader inom historiskt överblickbar tid, kanske några hundra år tillbaka.

Det är viktigt att skilja på haplotyp och haplogrupp. Haplotypen är de detaljerade STR-värdena som används för att jämföra nära släktskap, medan haplogruppen är en bredare gruppering baserad på äldre, mer stabila mutationer som beskriver djupa förfäders ursprung och vandringsvägar. Tillsammans ger de en bild av både din nära faderslinje och dess ursprung längre tillbaka i tiden.