När DNA-spåret blir en släktträdsgåta: så löser tekniken kalla fall

Ett DNA-spår på en brottsplats har länge varit värdefullt bara om det gick att matcha mot ett redan känt register. Saknades en träff där stannade utredningen ofta upp. Men under senare år har en ny arbetsmetod förändrat förutsättningarna för att lösa så kallade kalla fall, alltså brott som legat olösta i många år.

Metoden kallas forensisk genetisk genealogi och bygger på att man kombinerar två fält som tidigare sällan möttes: kriminalteknisk DNA-analys och traditionell släktforskning. Grundtanken är enkel att beskriva men avancerad att genomföra. Utredare tar ett DNA-spår från brottsplatsen och analyserar det på ett sätt som liknar de tester privatpersoner gör hos kommersiella DNA-företag. I stället för de korta markörer som används i polisens ordinarie DNA-register tittar man här på hundratusentals genetiska varianter spridda över hela arvsmassan.

Från DNA-spår till släktträd

Resultatet jämförs sedan mot databaser där människor frivilligt laddat upp sina egna DNA-resultat för att hitta släktingar. Här handlar det inte om att hitta gärningspersonen direkt, utan om att identifiera avlägsna släktingar, ofta kusiner i andra eller tredje led. Ju mer DNA två personer delar, desto närmare är släktskapet.

Utifrån dessa träffar tar släktforskare vid. Genom kyrkoböcker, folkbokföring, gamla register och andra offentliga källor byggs stora släktträd upp. Målet är att arbeta sig framåt i generationerna tills man når en mindre grupp personer som skulle kunna matcha DNA-profilen med avseende på ålder, kön och geografisk anknytning. Det är ett tålamodskrävande pusselarbete som kan ta månader.

Ett verktyg för att peka ut vem som ska undersökas

Det är viktigt att förstå att genetisk genealogi inte är ett bevis i sig. Metoden fungerar som en väg framåt i en utredning, en möjlighet att rikta in det fortsatta arbetet. När en möjlig person av intresse identifierats krävs ett vanligt, riktat DNA-prov som analyseras med etablerad kriminalteknik för att kunna bekräfta eller utesluta en koppling till spåret. Först då kan bevisvärdet prövas i en rättsprocess.

Att en person hamnar i en utredning innebär heller aldrig att skulden är fastställd. Oskuldspresumtionen gäller alltid, och det är domstolen som avgör om bevisningen håller.

Integritet och etik i fokus

Metoden väcker samtidigt viktiga frågor. Att DNA från vanliga människor som laddat upp sina resultat för släktforskning kan användas i brottsutredningar ställer krav på tydliga regler. Vilka databaser får användas, vilket samtycke krävs och hur långt får myndigheter gå? Olika länder har olika lagstiftning, och diskussionen om var gränsen ska dras pågår fortfarande.

Det som gjort tekniken möjlig är i grunden den enorma popularitet som DNA-tester för släktforskning fått. Miljontals människor har kartlagt sitt ursprung och hittat okända släktingar. Samma nätverk av genetiska kopplingar som hjälper någon att hitta en försvunnen kusin kan alltså i vissa fall bli avgörande för att ge svar i fall som annars aldrig hade lösts.