Centimorgan och släktskap: så tolkar du dina DNA-matchningar

När du loggar in på ett DNA-testföretag och tittar på dina släktmatchningar möts du av en lista med namn och en siffra: antalet centimorgan ni delar. Det är denna siffra som avgör hur nära släkt företaget tror att ni är. Att förstå vad centimorgan är, och vad det inte är, är en av de viktigaste färdigheterna för dig som vill använda DNA-test till släktforskning på allvar.

Vad är en centimorgan?

En centimorgan, ofta förkortat cM, är inte ett mått på fysisk längd utan på sannolikhet. Närmare bestämt mäter en centimorgan hur troligt det är att en omkombination, en så kallad rekombination, sker mellan två punkter på en kromosom under bildningen av könsceller. En centimorgan motsvarar i genomsnitt en procents chans för en överkorsning per generation.

I praktiken används cM som ett mått på hur stora sammanhängande DNA-segment två personer delar. Ju mer DNA ni har gemensamt, desto högre blir det totala antalet centimorgan, och desto närmare släkt är ni sannolikt. En människa har totalt ungefär 6800 centimorgan att dela ut, räknat på det DNA som testföretagen analyserar. Detta är viktigt att hålla i minnet: det är en ändlig mängd, och den fördelas på ett delvis slumpmässigt sätt mellan generationerna.

Det är skillnaden mellan centimorgan och antalet delade segment som ger den fulla bilden. Ett högt antal cM fördelat på få men långa segment tyder ofta på ett nära släktskap, medan samma summa fördelad på många korta segment kan tyda på ett mer avlägset eller mer komplext släktskap.

Varför samma cM-värde kan betyda olika släktskap

En vanlig källa till förvirring är att ett och samma centimorganvärde kan motsvara flera olika typer av släktskap. Anledningen är att nedärvningen av DNA är delvis slumpmässig. Förutom när det gäller föräldrar och barn, samt enäggstvillingar, ärver vi inte exakt hälften av varje förfäders DNA.

Ta exempel på cirka 850 cM. Det kan tyda på att ni är halvkusiner, halvfaster eller halvfarbror och brorsbarn, eller kanske kusinens barn. Den exakta relationen går alltså inte alltid att läsa direkt ur siffran. Därför presenterar seriösa testföretag ofta ett intervall av möjliga släktskap snarare än ett enda säkert svar.

För att hantera denna osäkerhet använder många släktforskare ett verktyg som kallas Shared cM Project. Det är en stor sammanställning av verkliga centimorganvärden mellan personer med känt släktskap, insamlad av forskaren Blaine Bettinger. Genom att slå upp ditt cM-värde får du se vilka släktskap som är statistiskt mest sannolika och hur stort intervallet är. Det finns även ett tillhörande verktyg som räknar ut procentuell sannolikhet för olika relationer.

Ungefärliga riktvärden för olika släktskap

Några grova hållpunkter kan hjälpa dig att orientera dig. Ett barn delar omkring 3400 cM med en förälder. Helsyskon delar i genomsnitt runt 2550 cM, men eftersom nedärvningen varierar kan värdet ligga någonstans mellan ungefär 2200 och 2900. En far- eller morförälder, liksom halvsyskon, faster, farbror, moster eller morbror, hamnar oftast kring 1700 cM.

Kusiner delar typiskt mellan 550 och 1300 cM, med ett genomsnitt nära 850. Vid sysslingar, alltså barn till kusiner, sjunker värdet till ungefär 230 cM i snitt. När vi kommer till bryllingar, fyrmänningar, talar vi om värden runt 35 till 70 cM. Vid mer avlägsna släktskap blir siffrorna både lägre och mer opålitliga.

När ni delar mindre än cirka 20 cM ökar risken markant för att matchningen är slumpmässig, ett så kallat falskt positivt resultat, eller att den gemensamma anan ligger så långt tillbaka att den i praktiken inte går att hitta. Många erfarna släktforskare väljer därför att fokusera sin energi på matchningar över 20 till 30 cM, åtminstone i början.

Faktorer som påverkar tolkningen

Flera saker komplicerar bilden och är värda att känna till. Endogami, alltså att man gift sig inom en begränsad grupp under många generationer, gör att människor delar mer DNA än vad släktskapet egentligen motiverar. Det är vanligt i vissa religiösa eller geografiskt isolerade befolkningar och kan få avlägsna släktingar att se betydligt närmare ut än de är.

Även inavel och kusinäktenskap längre tillbaka i ett släktträd kan höja cM-värdena. På samma sätt spelar det roll om släktskapet finns på både mors och fars sida, vilket händer oftare än man tror i mindre populationer som den svenska landsbygden historiskt har varit.

Det är också skillnad mellan halv- och helsläktskap. Två personer kan dela en gemensam anfader på bara ena sidan, vilket halverar det förväntade cM-värdet jämfört med om de delade ett anpar. Detta är centralt att hålla isär när du försöker placera en ny matchning i ditt träd.

Så använder du centimorgan i praktiken

Det bästa sättet att dra nytta av cM-värdena är att kombinera dem med traditionell släktforskning. Börja med dina närmaste och starkaste matchningar, eftersom dessa är lättast att identifiera och placera. Använd sedan funktioner för gemensamma matchningar, ofta kallade shared matches, för att gruppera personer som tillhör samma del av din släkt.

När du har en ny matchning, slå upp cM-värdet i ett verktyg baserat på Shared cM Project för att se vilka släktskap som är möjliga. Jämför det med vad du vet om personens efternamn, geografiska ursprung och eventuella gemensamma anor. Genom att kombinera siffran med dokumenterad forskning kan du steg för steg bekräfta eller utesluta olika hypoteser.

Kom ihåg att centimorgan är ett kraftfullt men trubbigt verktyg. Det pekar ut riktningen och avståndet, men det ersätter inte kyrkböcker, folkräkningar och annan dokumentation. Den mest pålitliga släktforskningen uppstår när det genetiska beviset och pappersspåret bekräftar varandra. Då har du både en siffra och en historia som hänger ihop.