Rekombination

Varje människa har sina kromosomer i par, där den ena kommer från mamma och den andra från pappa. När kroppen bildar könsceller, alltså ägg och spermier, sker en process som kallas meios. Under meiosen lägger sig kromosomparen tätt intill varandra och byter bitar med varandra. Detta utbyte är själva rekombinationen, och den punkt där brottet och utbytet sker kallas överkorsning eller crossing over.

Resultatet blir att den kromosom du för vidare till dina barn inte är en exakt kopia av den du fick från någon av dina föräldrar. Istället är den en blandning. Det är just därför helsyskon kan dela mellan ungefär 38 och 61 procent av sitt DNA, trots att de har exakt samma föräldrar. Varje barn får en unik kombination som skapats av slumpen vid rekombinationen.

Ett konkret exempel: tänk dig att din mamma har en kromosom från sin pappa (din morfar) och en från sin mamma (din mormor). När hon bildar ett ägg byts bitar mellan dessa två kromosomer. Den kromosom du till slut ärver kan därför bestå av till exempel den första tredjedelen från din morfar, sedan en del från din mormor, och så vidare. Du ärver alltså inte en hel kromosom intakt från en enda far- eller morförälder.

Betydelse för släktforskning

Rekombination är central för att förstå DNA-matchningar. Eftersom DNA blandas och späds ut för varje generation, delar du i genomsnitt mindre DNA med avlägsna släktingar än med nära. Med en kusin delar du ofta runt 12,5 procent, medan en syssling kan dela betydligt mindre, och bortom det blir mängden så liten att den ibland inte syns alls i ett test.

Denna utspädning är inte helt jämn på grund av slumpen i rekombinationen. Två personer med samma släktskap kan därför dela olika mycket DNA. Det förklarar varför DNA-tester anger släktskap som ett intervall snarare än en exakt siffra, och varför vissa avlägsna kusiner inte dyker upp som matchningar trots att släktskapet finns på papperet.