Autosom

Människans arvsmassa är paketerad i 46 kromosomer, ordnade i 23 par. Av dessa är 22 par autosomer, medan det sista paret utgörs av könskromosomerna X och Y. Autosomerna numreras från 1 till 22 efter storlek, där kromosom 1 är störst. Varje individ ärver en uppsättning autosomer från sin mamma och en från sin pappa, vilket gör att vi bär två kopior av nästan varje gen.

Det som gör autosomerna särskilt intressanta för släktforskare är att de blandas om vid varje generation genom en process som kallas rekombination. När könsceller bildas byter kromosomparen bitar med varandra, så att den DNA-uppsättning du för vidare till dina barn är en unik blandning av det du själv ärvde. Detta innebär att autosomalt DNA innehåller spår från båda föräldralinjerna och alla anor, inte bara från en rak fars- eller morslinje.

De flesta kommersiella DNA-test för släktforskning är så kallade autosomala DNA-test. De analyserar hundratusentals positioner spridda över alla 22 autosompar och jämför ditt resultat med andra testpersoner i en databas. Ju mer DNA du delar med någon, desto närmare är ni sannolikt släkt. En förälder och ett barn delar omkring hälften av sitt autosomala DNA, ett syskon i genomsnitt också ungefär hälften, medan kusiner delar betydligt mindre.

Ett konkret exempel: Anna gör ett autosomalt DNA-test och får en matchning med en okänd person som hon delar cirka 850 centimorgan med. Den mängden delat DNA passar väl in på relationen halvkusin eller halvsyskonbarn. Tack vare att autosomerna fångar arv från alla grenar av släktträdet kan Anna upptäcka släktingar oavsett om kopplingen går via mor- eller farssidan.

En viktig begränsning är att andelen delat autosomalt DNA minskar snabbt med avståndet i släktträdet. Redo vid sysslingar och längre bort kan släktingar ibland inte dela något mätbart DNA alls, eftersom rekombinationen slumpmässigt kan ha sorterat bort just de gemensamma bitarna. Autosomala test är därför som mest tillförlitliga för att hitta släktingar inom de senaste fem till sex generationerna.