DNA-prob (DNA-prob/sond)
En DNA-prob, även kallad DNA-sond, är en kort bit DNA eller RNA med känd sekvens som används för att hitta och identifiera en specifik målsekvens i ett prov. Proben är märkt så att den går att upptäcka när den binder till sitt mål.
En DNA-prob bygger på den grundläggande egenskapen hos DNA att enkelsträngade molekyler söker upp och parar ihop sig med sin komplementära sekvens. Detta kallas hybridisering. Om proben har sekvensen A-T-G-C kommer den att binda till den motsatta strängen T-A-C-G. På så sätt fungerar proben som en sökmotor: den letar upp exakt den DNA-bit man är intresserad av i ett prov som annars kan innehålla miljontals andra sekvenser.
För att man ska kunna se var och om proben har bundit förses den med en markör. Förr användes ofta radioaktiva isotoper, men i dag är det vanligare med fluorescerande färgämnen som lyser upp under speciellt ljus. När proben fäster vid sin målsekvens uppstår en signal som kan avläsas, fotograferas eller mätas.
DNA-prober används inom många delar av genetiken. Inom diagnostik kan en prob avslöja om en person bär på en viss genmutation eller om ett virus eller en bakterie finns i ett prov. Inom forskning används de för att studera var en gen är aktiv i en cell eller vävnad. En välkänd metod är FISH (fluorescent in situ-hybridisering), där fluorescerande prober binder direkt till kromosomer så att forskare kan se hur många exemplar av en viss gen som finns eller om delar av kromosomer saknas eller är förflyttade.
Ett konkret exempel: anta att ett laboratorium vill kontrollera om ett prov innehåller en viss sjukdomsframkallande bakterie. Man tar då fram en DNA-prob vars sekvens matchar en unik del av bakteriens arvsmassa och förser den med ett fluorescerande ämne. Provet behandlas så att DNA:t blir enkelsträngat, proben tillsätts och om bakteriens DNA finns där binder proben och ger en mätbar signal. Saknas målsekvensen uppstår ingen signal.
Inom konsumentinriktade DNA-test för släktforskning används i dag oftast andra tekniker, som mikromatriser och DNA-sekvensering, men principen med hybridisering mellan komplementära strängar ligger till grund även för dessa metoder. DNA-proben är därför ett viktigt verktyg för att förstå hur modern genteknik kan peka ut just den information man söker.