Exonskippning
Exonskippning är en molekylär teknik och naturlig process där vissa exoner hoppas över när cellen läser av genen, så att ett fungerande eller delvis fungerande protein kan bildas trots en skadad mutation.
För att förstå exonskippning behöver vi först titta på hur gener är uppbyggda. En gen består av kodande delar som kallas exoner och mellanliggande delar som kallas introner. När en gen ska översättas till protein klipps intronerna bort och exonerna fogas samman i en process som kallas splitsning. Resultatet blir en mall som cellens proteinfabriker använder för att bygga rätt protein.
Ibland uppstår en mutation i en exon som gör att läsningen av genen havererar. Cellen läser nämligen koden i grupper om tre byggstenar, ett så kallat läsraster. Om en bit faller bort eller läggs till kan hela rastret förskjutas, vilket gör att resten av instruktionen blir obegriplig och proteinet inte fungerar alls. Exonskippning går då ut på att medvetet hoppa över just den trasiga exonen. Genom att utelämna den kan läsrastret återställas, och cellen kan bygga ett protein som är något kortare men fortfarande delvis funktionellt.
Ett välkänt exempel är Duchennes muskeldystrofi, en allvarlig ärftlig muskelsjukdom som främst drabbar pojkar. Sjukdomen orsakas av mutationer i genen för proteinet dystrofin, som behövs för att hålla muskelceller stabila. Vid Duchenne saknas fungerande dystrofin helt. Med läkemedel som bygger på exonskippning kan man få cellen att hoppa över den muterade exonen, så att en kortare men användbar variant av dystrofin ändå produceras. Det förvandlar i praktiken den svåra Duchenne-formen till en mildare variant som liknar Beckers muskeldystrofi. Flera sådana läkemedel bygger på korta konstgjorda DNA- eller RNA-liknande molekyler som kallas antisens-oligonukleotider, vilka binder till mallen och styr bort splitsningen från den skadade exonen.
Exonskippning är alltså både ett naturligt fenomen, eftersom kroppen själv ibland skapar olika proteinvarianter genom alternativ splitsning, och en lovande behandlingsstrategi inom modern genterapi. Tekniken botar inte själva mutationen i arvsmassan, men den kan lindra symtomen genom att kringgå felet. För släktforskaren är begreppet mest intressant som en pusselbit i förståelsen av hur ärftliga sjukdomar uppstår och hur framtidens medicin kan hantera dem.