Helikas (DNA-helikas)

DNA-molekylen består av två sammanflätade strängar som hålls ihop av svaga vätebindningar mellan baserna A, T, C och G. För att informationen i DNA ska kunna användas måste de två strängarna separeras, ungefär som när man drar isär ett blixtlås. Det är just detta arbete som helikas utför. Enzymet rör sig längs DNA-strängen och bryter vätebindningarna så att en så kallad replikationsgaffel bildas, en Y-formad punkt där dubbelspiralen delas i två enkelsträngar.

Helikas spelar en central roll vid DNA-replikation, det vill säga när cellen kopierar hela sin arvsmassa inför en celldelning. När helikas har öppnat upp dubbelspiralen kan andra enzymer, som DNA-polymeras, ta vid och bygga nya kompletterande strängar. Helikas är också viktigt vid transkription, då en del av DNA läses av för att tillverka RNA, och vid reparation av skadat DNA.

Ett konkret sätt att förstå helikas är att tänka på en lång, tvinnad rep-stege. Innan någon kan kopiera mönstret på stegen måste den dras isär på mitten. Helikas är handen som griper tag och drar isär stegen, steg för steg, så att varje halva blir tillgänglig. Arbetet kräver energi, och helikas drivs därför av ATP, cellens energimolekyl.

För släktforskare och den som gör ett DNA-test är helikas sällan något man möter direkt, men enzymet är förutsättningen för att hela det genetiska systemet ska fungera. Varje gång en cell delar sig och för arvsmassan vidare från en generation till nästa har helikas varit inblandat. I laboratoriet utnyttjas dessutom liknande principer i tekniker där DNA behöver separeras, till exempel i vissa former av sekvensering och vid PCR, där värme istället för enzym används för att skilja strängarna åt.

Varianter av helikas finns i allt levande, från bakterier till människor, vilket visar hur grundläggande funktionen är. Fel i de gener som styr helikas kan leda till allvarliga sjukdomar, eftersom cellens förmåga att kopiera och reparera DNA då försämras.