Ledande sträng (leading strand)
Den ledande strängen är den av de två nya DNA-strängarna som byggs kontinuerligt och i ett svep under DNA-replikationen. Den följer replikationsgaffeln i samma riktning som den öppnas, vilket gör kopieringen snabb och effektiv.
När en cell ska dela sig måste hela arvsmassan kopieras så att varje dottercell får en komplett uppsättning DNA. Detta sker genom DNA-replikation, där dubbelhelixen öppnas vid en så kallad replikationsgaffel och var och en av de gamla strängarna fungerar som mall för en ny sträng. Eftersom de två mallsträngarna ligger spegelvänt mot varandra, kopieras de på olika sätt. Den ena ger upphov till den ledande strängen, den andra till den så kallade släpande strängen.
Det enzym som bygger nytt DNA, DNA-polymeras, kan bara arbeta i en enda riktning, nämligen från den så kallade 5'-änden mot 3'-änden. På den mallsträng som är vänd åt rätt håll kan polymeraset därför följa efter när gaffeln öppnas och lägga till nya byggstenar i ett enda långt, obrutet sträck. Det är denna kontinuerligt syntetiserade sträng som kallas ledande sträng.
En enkel bild är att tänka sig en blixtlåsdragare som öppnar ett blixtlås. Bakom dragaren kan en person sömlöst sy fast en ny rad tänder utan avbrott, i takt med att låset öppnas. Det motsvarar den ledande strängen. På den motsatta sidan måste arbetet i stället ske i korta bitar, baklänges, eftersom enzymet annars skulle tvingas jobba åt fel håll. Dessa korta bitar kallas Okazaki-fragment och bildar tillsammans den släpande strängen, som sedan fogas ihop av ett enzym som heter ligas.
För syntesen av den ledande strängen behövs i regel bara en enda startsignal, en kort primer av RNA, varifrån polymeraset sedan kan fortsätta hela vägen. Den släpande strängen kräver däremot en ny primer för varje fragment, vilket gör den processen mer komplicerad.
För släktforskaren är detaljerna mest intressanta som bakgrund. Den precisa kopieringen är förklaringen till att DNA kan föras vidare nästan oförändrat genom generationer. Samtidigt uppstår ibland små kopieringsfel, mutationer, som blir de markörer vi använder för att jämföra släktskap och spåra ursprung i ett DNA-test.