MikroRNA (miRNA)
MikroRNA är mycket korta RNA-molekyler som inte kodar för proteiner, men som styr hur aktiva olika gener är genom att finjustera mängden protein en cell tillverkar.
Vårt DNA innehåller recept på proteiner, men alla delar av arvsmassan blir inte till protein. En stor del av genomet skapar i stället olika typer av reglerande molekyler. Ett viktigt exempel är mikroRNA, ofta förkortat miRNA. Dessa molekyler är extremt korta, vanligtvis bara runt 20 till 24 byggstenar långa, och deras uppgift är inte att bygga något protein själva utan att kontrollera hur andra gener uttrycks.
Funktionen kan liknas vid en volymkontroll. När en gen är aktiv kopieras den först till ett budbärar-RNA, kallat mRNA, som fungerar som en arbetsritning för proteintillverkningen. Ett mikroRNA kan binda till just ett sådant mRNA om delarna passar ihop som pusselbitar. När bindningen sker bromsas eller stoppas proteintillverkningen, antingen genom att mRNA-molekylen bryts ner eller genom att den hindras från att läsas av. På så sätt skruvar mikroRNA standardmässigt ner uttrycket av sina målgener.
Ett och samma mikroRNA kan påverka hundratals olika mRNA, och en enskild gen kan i sin tur regleras av flera mikroRNA. Detta gör att de bildar ett finmaskigt nätverk som hjälper celler att fatta rätt beslut. Genreglering av detta slag är avgörande under fosterutvecklingen, när stamceller specialiserar sig till exempelvis nerv- eller muskelceller, och för att kroppens vävnader ska fungera dygnet runt.
Ett konkret exempel är miR-21, ett mikroRNA som ofta finns i höga halter i olika tumörer. Eftersom det dämpar gener som normalt bromsar celldelning kan en överproduktion bidra till att cancerceller växer okontrollerat. Forskare studerar därför mikroRNA både som biomarkörer, alltså mätbara tecken på sjukdom i blodprov, och som möjliga måltavlor för framtida läkemedel.
För släktforskaren är mikroRNA mest relevant som bakgrundskunskap. Den genetiska variation som DNA-tester använder för att hitta släktingar ligger i andra delar av arvsmassan. Men mikroRNA påminner oss om en viktig princip: arvsmassan handlar inte bara om vilka gener vi bär, utan minst lika mycket om hur de regleras och slås av och på i olika celler och livsskeden.