Monocistroniskt mRNA
Monocistroniskt mRNA är en mRNA-molekyl som bär informationen för enbart ett enda protein. Begreppet beskriver hur den genetiska koden förpackas och avläses, vilket skiljer sig mellan olika typer av organismer.
När en gen ska uttryckas i en cell skrivs DNA:t först av till ett budbärar-RNA, så kallat mRNA (messenger RNA). Detta mRNA fungerar som en ritning som cellens ribosomer läser av för att bygga proteiner. Ett monocistroniskt mRNA innehåller koden för precis ett protein, alltså en enda så kallad cistron eller proteinkodande enhet. Ordet kommer från grekiskans "mono" som betyder ett, och "cistron" som är ett äldre begrepp för en gen.
Den stora motsatsen är polycistroniskt mRNA, som bär information för flera olika proteiner i samma molekyl. Här finns en tydlig skillnad mellan livets domäner. Hos eukaryoter, alltså organismer med cellkärna som människor, djur, växter och svampar, är så gott som allt mRNA monocistroniskt. Varje färdig mRNA-molekyl kodar för ett enda protein. Hos bakterier och andra prokaryoter är det däremot vanligt med polycistroniskt mRNA, där flera gener med besläktad funktion ligger samlade i ett så kallat operon och avläses tillsammans.
Ett konkret exempel: I dina egna celler avläses genen för hemoglobinets betakedja till ett monocistroniskt mRNA. Den molekylen lämnar cellkärnan, fästs vid en ribosom och ger upphov till just den proteinkedjan, ingenting annat. Vill cellen tillverka ett annat protein behövs ett separat mRNA från en annan gen. Hos bakterien E. coli kan däremot ett enda polycistroniskt mRNA, det berömda lac-operonet, ge upphov till tre olika enzymer som alla behövs för att bryta ner mjölksocker.
För den som intresserar sig för genetik och släktforskning är det bra att känna till att de DNA-test vi använder analyserar själva DNA-sekvensen, inte mRNA direkt. Men förståelsen för hur gener översätts till proteiner via monocistroniskt mRNA är grunden för att begripa hur ärftliga egenskaper och sjukdomar faktiskt uppstår. Det förklarar varför en liten förändring i en enda gen kan påverka ett specifikt protein, eftersom varje mänskligt mRNA i regel motsvarar just en proteinprodukt.