Paralog (paraloga gener)
Paraloger är gener som uppstått genom genduplicering inom samma art och därför liknar varandra i DNA-sekvens men ofta har utvecklat skilda funktioner. De är ett centralt begrepp för att förstå hur genfamiljer bildas och hur arvsmassan utvecklas över tid.
Begreppet paralog beskriver släktskapet mellan två gener som härstammar från en gemensam ursprungsgen som vid något tillfälle dubblerats inom en och samma organism. När en gen kopieras får cellen plötsligt två exemplar av samma instruktion. Den ena kopian kan fortsätta sköta den ursprungliga uppgiften medan den andra är fri att förändras genom mutationer och med tiden ta över en ny funktion. På så vis kan en enda gen ge upphov till en hel genfamilj med besläktade men specialiserade medlemmar.
Paraloger ska skiljas från ortologer. Ortologer är gener i olika arter som går tillbaka på en gemensam förfader och som åtskildes när arterna skildes åt. Paraloger uppstår istället genom duplicering inom en art. Båda typerna räknas som homologa, det vill säga de delar ett gemensamt ursprung, men den evolutionära historien bakom dem är olika. Att hålla isär dessa begrepp är viktigt inom jämförande genetik, eftersom man lätt drar felaktiga slutsatser om man förväxlar en paralog med en ortolog.
Ett klassiskt exempel är generna för hemoglobin, det syrebärande proteinet i blodet. Människan har flera olika globingener, bland annat alfa-globin och beta-globin, som alla härstammar från en enda urgammal globingen. Genom upprepade dupliceringar och efterföljande förändringar har de blivit paraloger med delvis olika egenskaper. Detta gör att kroppen kan producera olika varianter av hemoglobin under fosterstadiet respektive vuxen ålder, anpassade efter olika behov av syreupptag.
För släktforskare och privatpersoner som gör DNA-test är paraloger sällan något man stöter på direkt, men de spelar roll bakom kulisserna. När analysföretag och forskare jämför genetiska sekvenser måste de vara noga med att jämföra rätt avsnitt med varandra. Mycket lika paraloga regioner kan annars ställa till problem vid sekvensering och tolkning, eftersom de kan förväxlas och ge missvisande resultat.
Sammanfattningsvis är paraloger ett uttryck för hur livets arvsmassa ständigt utvecklas. Genduplicering följt av specialisering är en av de viktigaste mekanismerna för hur nya gener och nya funktioner uppstår genom evolutionen.