Segmentlängdsfördelning

När du gör ett autosomalt DNA-test jämförs ditt arvsmassa med andra testade personers. De avsnitt där ni har identiskt DNA kallas segment och mäts i centimorgan. Men det räcker sällan att bara titta på den totala mängden delat DNA. Hur längden på de enskilda segmenten är fördelad säger ofta minst lika mycket om släktskapet.

Grundprincipen handlar om rekombination. Vid varje generation blandas föräldrarnas DNA och de ärvda bitarna klipps upp i mindre delar. Ju längre tillbaka en gemensam ana ligger, desto fler gånger har segmenten brutits ned. Nära släktingar delar därför ofta några få men mycket långa segment, medan avlägsna släktingar tenderar att dela många korta segment.

Ett konkret exempel: Tänk dig att två personer båda delar totalt cirka 90 cM med dig. Den ena delar det i ett enda långt segment på 90 cM, den andra i tolv små segment på i snitt 7-8 cM vardera. Trots samma totalsumma pekar mönstren åt olika håll. Det enda långa segmentet tyder på ett ganska nära och säkert släktskap, kanske en kusin i andra eller tredje led. De många korta bitarna kan vara ett mer avlägset släktskap, men också till viss del bero på slumpmässiga falska träffar.

Detta är viktigt eftersom korta segment är mindre tillförlitliga. Segment under ungefär 7 centimorgan kan vara så kallade falska matchningar som uppstår av en blandning från båda föräldrarna eller av tekniska skäl, inte av en verklig gemensam ana. Många släktforskare väljer därför att lägga särskild vikt vid längre segment när de drar slutsatser.

När du analyserar dina matchningar i ett testbolags verktyg kan du ofta se det längsta delade segmentet separat. Att titta på både totalsumman och det längsta segmentet, alltså att förstå segmentlängdsfördelningen, hjälper dig att bedöma hur stark en matchning egentligen är. Detta är särskilt värdefullt när du försöker skilja äkta släktskap från statistiskt brus i de stora databaserna.