Splitsningsställe
Ett splitsningsställe är en specifik plats i en gens RNA där icke-kodande delar klipps bort och de kodande delarna fogas samman. Det styr hur den slutliga mallen för proteintillverkning sätts ihop.
När en gen avläses bildas först en omogen kopia kallad pre-mRNA. Denna kopia innehåller både exoner, som bär den egentliga koden för ett protein, och introner, som är mellanliggande avsnitt utan kod för slutprodukten. För att cellen ska kunna tillverka rätt protein måste intronerna avlägsnas och exonerna fogas ihop. Denna process kallas splitsning, och de exakta gränspunkterna där klippningen sker kallas splitsningsställen.
Varje intron har ett splitsningsställe i båda ändarna. Det vid intronets början kallas ofta donatorställe, och det vid slutet kallas acceptorställe. Cellens maskineri känner igen dessa platser tack vare korta, återkommande DNA-sekvenser. Mycket vanligt är att introner inleds med baserna GT och avslutas med AG i DNA:t. Dessa korta signaler fungerar som markeringar för var saxen ska sättas in.
Ett konkret sätt att förstå det är att tänka på en gen som en lång ljudinspelning där reklampauser (introner) blandats in mellan musikstyckena (exoner). Splitsningsstället är den exakta sekund där redigeraren klipper bort reklamen och tejpar ihop musiken till en sammanhängande låt. Hamnar klippet på fel ställe blir resultatet förvrängt.
Just därför är splitsningsställen viktiga i medicinsk genetik. En mutation som träffar ett splitsningsställe kan göra att en intron blir kvar eller att en exon felaktigt klipps bort. Då kan det färdiga proteinet bli förkortat eller helt sluta fungera. Sådana splitsningsmutationer ligger bakom flera ärftliga sjukdomar, exempelvis vissa former av betatalassemi.
Genom så kallad alternativ splitsning kan en och samma gen dessutom använda olika kombinationer av splitsningsställen. Det gör att en enda gen kan ge upphov till flera olika proteinvarianter, vilket bidrar till kroppens stora mångfald av proteiner.
För den som läser om DNA-tester eller forskningsresultat dyker begreppet ibland upp i samband med tolkning av genetiska varianter. En variant som beskrivs som belägen vid ett splitsningsställe bör tas på allvar, eftersom den kan påverka hur en gen översätts till protein, även om förändringen i sig är liten.