DNA-spår kan lösa decenniegammalt övergreppsfall på Gotland

För nästan tre decennier sedan utsattes en kvinna för en grov misshandel på Gotland. Hon överlevde attacken, men händelsen kom att prägla resten av hennes liv. Trots omfattande efterforskningar gick gärningspersonen länge fri, och ärendet hamnade till slut bland de olösta fall som polisen aldrig riktigt lägger ner.

Nu har utredningen fått ny fart. Enligt polisen har en analys av sparat biologiskt material gett en träff i det nationella DNA-registret. Det innebär att de spår som en gång säkrades på brottsplatsen kan kopplas till en specifik individ, något som tidigare inte varit möjligt.

Gammalt material får nytt liv

Att äldre brott plötsligt kan klaras upp beror till stor del på den snabba tekniska utvecklingen inom kriminalteknisk DNA-analys. Spår som säkrades för flera decennier sedan kunde då inte alltid analyseras, antingen för att metoderna var för okänsliga eller för att mängden material var alltför liten. I dag kan forensiker arbeta med ytterst små mängder biologiskt material och få fram fullständiga DNA-profiler där det förr inte gick.

DNA fungerar som ett slags biologiskt fingeravtryck. Varje människa, med undantag för enäggstvillingar, har en unik uppsättning genetiska markörer. När en profil tas fram ur ett spår kan den jämföras mot de profiler som finns registrerade hos polisen. Om två profiler stämmer överens uppstår en så kallad träff, vilket kan peka ut en misstänkt.

Register byggs ut över tid

En viktig förklaring till att kalla fall kan få liv är att DNA-registren hela tiden växer. När en person registreras i samband med ett nytt brott jämförs profilen automatiskt mot tidigare osedda spår från olösta ärenden. På så sätt kan en person knytas till en gammal händelse långt efter att den inträffade, ibland av en ren tillfällighet.

För utredare innebär detta att även mycket gamla brott aldrig är helt avskrivna så länge biologiskt material finns sparat. Många polismyndigheter går därför systematiskt igenom äldre ärenden och skickar gamla spår för förnyad analys med dagens metoder.

Vad en träff betyder och inte betyder

En DNA-träff är ett kraftfullt verktyg, men den löser inte automatiskt ett fall. Den visar att en persons DNA funnits på en viss plats eller på ett visst föremål, men den berättar inte i sig hur eller när det hamnade där. Bevisningen måste därför vägas samman med andra omständigheter i utredningen innan slutsatser kan dras.

I det aktuella fallet ger träffen ändå polisen en konkret tråd att arbeta vidare med efter alla dessa år. För den drabbade kvinnan kan beskedet innebära att frågor som länge stått obesvarade till slut kan få ett svar. Fallet är ett tydligt exempel på hur DNA-teknik förändrat förutsättningarna för att utreda brott och hur tidens gång inte längre nödvändigtvis innebär att en gärningsperson förblir okänd.