När hundens DNA blir bevis: djurgenetik i modern brottsutredning

De flesta förknippar forensiskt DNA med mänskliga spår: blod, saliv eller hudceller. Men även DNA från djur kan spela en roll i brottsutredningar. I en uppmärksammad svensk mordutredning har polisen enligt uppgifter analyserat hundhår som hittats på ett par övergivna skor, en metod som utredare beskrivit som ovanlig i svenskt sammanhang. Det tekniska bevisvärdet togs upp i tingsrätten. Här belyser vi hur djur-DNA fungerar rent genetiskt, utan att gå in på skuldfrågan i det enskilda fallet.

Djur lämnar också genetiska spår

Hundar, katter och andra sällskapsdjur fäller ständigt hår, och varje hårstrå kan bära på cellmaterial. Från detta kan laboratorier utvinna DNA på liknande sätt som från mänskliga prover. Ett hårstrå med rotcell innehåller så kallat kärn-DNA, medan själva hårstrået oftast är rikare på mitokondrie-DNA. Mitokondrie-DNA ärvs enbart på moderslinjen och finns i många kopior per cell, vilket gör det möjligt att analysera även när materialet är litet eller nedbrutet.

Skillnaden mot mänsklig DNA-analys

Den forensiska rutinen för människor bygger på så kallade STR-markörer, korta upprepade DNA-avsnitt som varierar starkt mellan individer. Motsvarande markörer finns även för hund, och forskning har tagit fram paneler som gör det möjligt att jämföra ett spår med ett känt djur. Ju fler markörer som stämmer överens, desto mindre är sannolikheten att matchningen är en slump. Utmaningen är att djurgenetiska referensdatabaser är betydligt mindre utbyggda än de mänskliga, vilket gör tolkningen av bevisvärdet mer krävande.

Vad ett djurspår kan och inte kan visa

Ett viktigt förbehåll är att djur-DNA inte pekar ut en människa direkt. Det kan i bästa fall koppla ett föremål till ett specifikt djur, exempelvis en viss hund. Om det djuret i sin tur kan knytas till en person, kan spåret bidra som en pusselbit i en helhetsbedömning. Precis som med annat DNA säger fyndet inget om hur eller när spåret hamnade på platsen. Överföring kan ske indirekt, och sådana frågor prövas i domstol tillsammans med övrig bevisning.

En växande verktygslåda

Djur-DNA har använts internationellt i brottsutredningar under flera decennier, bland annat i fall där husdjurshår återfunnits på offer eller föremål. Tekniken används också för att spåra illegal handel med utrotningshotade arter och för att identifiera djur i olika sammanhang. Att metoden nu prövas i svenska mordutredningar visar hur forensisk genetik breddas bortom det rent mänskliga.

Det är värt att understryka att en person är oskyldig tills en fällande dom vunnit laga kraft. DNA-teknik, oavsett om spåret kommer från människa eller djur, är ett hjälpmedel som ska vägas ihop med all annan utredning innan slutsatser dras.