Haploid

Begreppet haploid beskriver antalet kromosomuppsättningar i en cell. En haploid cell har bara en uppsättning, vilket hos människan motsvarar 23 kromosomer. Detta står i kontrast till diploid, som innebär två uppsättningar, totalt 46 kromosomer. Nästan alla kroppens vanliga celler är diploida, eftersom vi ärver en kromosomuppsättning från vår mor och en från vår far.

De enda mänskliga celler som normalt är haploida är könscellerna, även kallade gameter. Ägg och spermier bildas genom en särskild celldelning som heter meios, där kromosomantalet halveras. Detta är helt avgörande för fortplantningen. Om både ägg och spermie hade varit diploida skulle barnet få dubbelt så många kromosomer som föräldrarna, och antalet skulle fördubblas i varje generation. Tack vare att gameterna är haploida återställs det diploida antalet 46 kromosomer när ägg och spermie smälter samman vid befruktningen.

Ett konkret exempel: en spermie bär 23 kromosomer och ett ägg bär 23 kromosomer. När de förenas bildas en befruktad äggcell, en zygot, med 46 kromosomer. Hälften av barnets arvsmassa kommer alltså från mamman och hälften från pappan. Det är denna blandning som gör att syskon kan likna varandra men ändå vara genetiskt olika.

För släktforskare är begreppet haploid intressant eftersom det förklarar grunden för två populära DNA-test. Y-kromosomen ärvs i stort sett oförändrad från far till son, och mitokondrie-DNA (mtDNA) ärvs från mor till barn. Eftersom dessa markörer följer en enkel nedärvningslinje utan att blandas om talar man om haplotyper och haplogrupper. Dessa ord delar samma språkliga ursprung som haploid, just för att de speglar en enkel, oblandad arvsväg.

Att förstå skillnaden mellan haploid och diploid hjälper dig att tolka resultaten av ett DNA-test. När du läser om din haplogrupp på faderns eller moderns sida bygger den informationen på just den enkla, halverade arvsmassa som haploida celler förmedlar genom generationerna.