Long non-coding RNA (lncRNA)
Long non-coding RNA, eller långa icke-kodande RNA, är RNA-molekyler som är längre än 200 nukleotider och som inte översätts till protein, men som ändå har viktiga roller i regleringen av våra gener.
Länge trodde forskarna att den allra största delen av vårt DNA var så kallat skräp-DNA, alltså sekvenser utan funktion. Idag vet vi att verkligheten är mer komplicerad. Endast en liten andel av arvsmassan kodar för proteiner, men stora delar av den läses ändå av och bildar RNA-molekyler. En viktig grupp av dessa är long non-coding RNA, förkortat lncRNA.
Till skillnad från budbärar-RNA (mRNA), som fungerar som en ritning för att bygga proteiner, blir lncRNA aldrig översatt till något protein. I stället är själva RNA-molekylen den färdiga produkten. Gränsen på 200 nukleotider är satt för att skilja dessa längre molekyler från kortare icke-kodande RNA, till exempel mikroRNA, som är betydligt mindre.
Vad gör lncRNA?
Long non-coding RNA fungerar ofta som en sorts dirigent i cellen. De kan slå av och på gener, styra hur tätt DNA:t är packat och påverka vilka proteiner som produceras och när. Många lncRNA verkar i cellkärnan där de samspelar med kromosomerna, medan andra finns ute i cellplasman.
Ett klassiskt exempel är XIST, ett lncRNA som spelar en central roll hos kvinnor. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer men män bara en, behöver den ena X-kromosomen i kvinnliga celler tystas ned för att inte ge dubbel dos av generna. XIST-molekylen lägger sig då bokstavligen över den ena X-kromosomen och stänger av den. Detta är ett tydligt exempel på hur ett RNA som aldrig blir protein ändå är helt avgörande för normal utveckling.
Betydelse för forskning och hälsa
Inom medicinsk genetik har intresset för lncRNA vuxit snabbt. Förändrade nivåer av vissa lncRNA har kopplats till cancer, hjärt-kärlsjukdomar och neurologiska tillstånd. Eftersom de bara finns i vissa vävnader eller sjukdomstillstånd undersöks de som möjliga biomarkörer och framtida måltavlor för läkemedel.
För den som sysslar med släktforskning och vanliga DNA-tester har lncRNA mindre direkt betydelse, eftersom dessa tester framför allt fokuserar på markörer i den kodande delen av arvsmassan. Men kunskapen om lncRNA är en viktig pusselbit för att förstå hur våra gener faktiskt regleras, och varför två individer med nästan identiskt DNA ändå kan skilja sig åt.