Satellit-DNA
Satellit-DNA är repetitiva DNA-sekvenser där samma korta byggsten upprepas tusentals gånger i rad. Det utgör en stor del av människans icke-kodande arvsmassa och finns framför allt i kromosomernas centrala och yttre delar.
Namnet satellit-DNA kommer från en laboratorieteknik där man centrifugerar sönderdelat DNA i en täthetsgradient. Eftersom de repetitiva sekvenserna har en annan sammansättning av baser än resten av arvsmassan, samlas de i ett eget band som ligger lite vid sidan om huvudbandet. Detta extra band kallades historiskt för en "satellit", och därav fick DNA-typen sitt namn.
Det som kännetecknar satellit-DNA är att en kort sekvens upprepas om och om igen, så kallade tandemrepetitioner. Upprepningarna kan tillsammans sträcka sig över mycket stora områden av en kromosom. Satellit-DNA är vanligast i centromeren, den del av kromosomen som styr hur den dras isär vid celldelning, och i telomererna längst ut på kromosomarmarna. Dessa områden kodar inte för proteiner, men de har viktiga strukturella uppgifter och bidrar till att kromosomerna packas och delas korrekt.
Man brukar dela in repetitivt DNA efter hur långa upprepningsenheterna är. Klassiskt satellit-DNA har de allra största områdena. Två andra typer är viktiga för släktforskning och rättsgenetik: minisatelliter, där enheten är några tiotal baser lång, och mikrosatelliter (även kallade STR, short tandem repeats), där bara två till sex baser upprepas. Antalet upprepningar varierar kraftigt mellan olika individer, vilket gör dessa regioner mycket användbara.
Ett konkret exempel: vid ett faderskapstest eller en kriminalteknisk DNA-analys studerar man ofta ett antal STR-markörer. På en viss plats i arvsmassan kan en person ha sekvensen "GATA" upprepad elva gånger på den ena kromosomen och fjorton gånger på den andra. Eftersom man ärver en variant från varje förälder kan dessa siffror jämföras för att fastställa släktskap med mycket hög säkerhet. Också Y-DNA-tester inom genetisk genealogi bygger på liknande STR-markörer för att spåra fäderneslinjer.
Länge betraktades satellit-DNA som betydelselöst "skräp-DNA", men forskningen visar att det har roller i kromosomstruktur, genreglering och celldelning. För den som släktforskar är det främst de variabla mikrosatelliterna som har praktisk betydelse, eftersom de gör det möjligt att skilja individer åt och kartlägga släktband.